Beslutet i Vellinge. Vilken katastrof för de mänskliga rättigheterna. Vilken katastrof för de som är allra mest utsatta.
Detta mönster får inte fortskrida.
Den tredje artikeln FN:s konvention om mänskliga rättigheterna pratar om att var och en har rätt till liv och frihet. I artikel 19 pratas det om rätten till yttrandefrihet.
Dessa är två mänskliga rättigheter som kränks i och med ett tiggeriförbud. Att kriminalisera den enda försörjningen en grupp människor har är att indirekt underminera hälsan och möjligheten för att överleva.
Amnesty International har gjort en omfattande utredning där de pratat med en stor andel av utsatta EU-medborgare i Sverige.
I den rapporten kan man läsa att majoriteten vill, precis som du och jag, ha ett jobb, kunna säkra trygghet för sin familj och leva lyckligt.
Men var de än befinner sig blir de diskriminerade och ges därför ingen möjlighet för att förverkliga de drömmarna. Att tigga är inget förstaval, utan en sista utväg.
Förstår ni inte att en kriminalisering av detta möjliggör att många riskerar att mista livet? När blev människolivet så lite värt?
Sedan har vi yttrandefriheten. Att vädja om hjälp är inte kriminellt och kan inte vara det i och med den rättighet vi har att yttra oss fritt.
En människa gör ingen annan människa illa genom att be om hjälp. Detta vet vi, så varför är det annorlunda just i detta fall?
Vi har helt enkelt fokus på helt fel saker. Fokus bör vara på att upprätta stabila härbärgen, en trygg plats där var människa kan få värme, vatten och mat. Kolla på Gotlands nätverk för utsatta EU-medborgare. Där har vi ett vinnande exempel.
Utsatta EU-medborgare, och särskilt romer, har i alla tider blivit diskriminerade. Detta är väldokumenterat och inget som kan diskuteras.
Sverige måste erkänna denna grupps mänskliga rättigheter och bestämma huruvida vi vill addera fler ord till historien av kränkningar eller om vi vill stå på människans sida.
Vi kan inte arbeta mot de allra fattigaste, utan vi måste arbeta för dem.