Ungdomar är för mig, i min ålder, alla från tonåringar till 30-åringar. Det här är ett ämne jag brukar fundera på och konstaterar att jag vet inte vad man gör när man är 18–25 år. Jag blir nostalgisk när jag tänker på hur det var när jag själv var i den åldern.
Då fanns Don Peppino, Valvet, Pentryt, Forum (Älvsbyn) osv, osv. Man gick ut onsdagar, fredagar och lördagar. Samma kväll sprang man runt bland alla tre ställena inne i stan och det var folk överallt. Man drack, dansade och träffade folk. Eller alla dessa skoldanser som hölls runt om i kommunen – Rosvik, Infjärden, Hortlax, Norrmalmia till exempel. Förstår att den tiden är över men borde kunna väckas till liv igen. Eller är mobiltittandet verkligen roligare, vad vet jag?!
Man kan bara tacka sin lyckliga stjärna att man fick uppleva denna tid och tycker synd om dagens ungdomar som inte får det. Det fanns ett alternativ för alla från raggare till de som ville dansa. Dansställen med mogendans fanns överallt i länet och ”Våga stuffa-gänget” gav oss en inblick hur kul detta var. Vi födda på 60- och 70-talet minns alla denna tid och den äldre generationen blir fuktiga i ögonen över Perudden, Aveny och Öholma.
Kan inte den lokala dansföreningen Piteswänget hjälpa till och åka ut i skolorna och kommunen i sin tur starta upp skoldanser. Läste om en bekymrad nyinflyttad kvinna som saknade ett dansställe i Piteå – kan bara hålla med. Man måste börja med nåt och inte hitta hela lösningen direkt. Då blir det inget ...
Vad erbjuder vi våra ungdomar egentligen?
Läser om den pågående debatten som vuxna(!) håller huruvida ungdomar vill ha fritidsgårdar eller ej. Att ungdomar sitter och fördriver sina kvällar på en korvkiosk är ju galet, skriver "Det var bättre förr".
Jag förstår att tiden med skoldanser runt om i kommunen är över men borde kunna väckas till liv igen. Eller är mobiltittandet verkligen roligare, vad vet jag, skriver " "Det var bättre förr".
Foto: Tim Aro/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.