I dag använder vi ungdomar mer tid på mobilen än på någonting annat. Där finns ”vänner”, videofilmer och texter av olika slag. Roliga, spännande och intressanta.
Utan mobilen känner man sig ensam och orolig. Man måste bara titta, hänga med, se om det hänt något nytt.
Några kanske klarar sig utan den, men de flesta ungdomar kan inte leva utan sin mobiltelefon. Den är en extra handflata, tummen lever sitt eget liv. Jag finns där. I den virtuella världen är jag en del av verkligheten.
Vi ungdomar påverkas också mycket av det vi ser och läser i mobilen. Allt som är viktigt finns på skärmen, alla roliga texter och alla ”vänner”. Snabbt kan man också få kontakt med gamla, riktiga vänner eller föräldrar och släkt som bor i en annan stad, i ett annat land. Och det är ju bra.
Men det dåliga är att man inte får kamrater att umgås med på riktigt. Alla är upptagna med någon app. På rasterna kollar alla hela tiden i sina mobiler.
Ingen inte tid att prata! När vi till exempel sitter tillsammans på nåt kafé eller matställe kollar alla på mobilen under bordet och chattar med andra vänner än de som faktiskt finns på plats.
Jag önskar att det inte var så. Jag vill ha vänner här och nu, riktiga vänner!
Hur kommer världen att se ut om 50 år? Jag undrar. Vad tror du?