De totala utsläppen av koldioxid från ståltillverkningen i världen är ca 7-9 procent (ca 3400 miljoner ton), varav Sveriges utsläpp av koldioxid från ståltillverkningen är ca 11 procent (5,2 miljoner ton). Sveriges andel är mindre än 0,002 procent av totala utsläppen av koldioxid vid ståltillverkning.
HYBRIT står för HYdrogen BReakthrough Ironmaking Technology. Projektet genomförs i samarbete mellan SSAB, LKAB och Vattenfall, tre företag med betydande statligt ägande från svenska och finska staten med syfte att producera stål utan kol. Kolet vid reduktionen av syret i järnmalmen ersätts med vätgas. I hybritprocessen kan inte allt syre i järnmalmen reduceras, eftersom järnsvampen då skulle bli mycket känslig för oxidation.
Detta projekt startades för att bli ett svenskt världsledande klimatprojekt för framtidens ståltillverkning utan kol med stora exportmöjligheter för hybrittekniken. För att producera den vätgas som behövs för att reducera syret i järnmalmen krävs mycket elenergi, cirka 15 TWh (Vattenfall), motsvarande ett kärnkraftverk med effekten 2000 MW eller ca 2800 vindkraftverk med medeleffekten 3 MW.
Världens största ståltillverkare Kina, Indien, USA, Ryssland, med flera använder fossila bränslen för att producera elenergi. De kommer sannolikt inte att byta ut en väl etablerad masugnsprocess mot en mycket mer komplicerad och kostsam hybritprocess för att minska utsläppen av koldioxid.
I den efterföljande processen i ljusbågsugnar för att tillverka stål från järnsvamp tillsammans med stålskrot krävs kol dels för att reducera ”restsyret” i järnsvampen och dels för skumslag. De ljusbågsugnar som används har en elektrisk effekt av ca 200 MW, vilket ytterligare ökar behovet av elektrisk effekt, elektisk energi och stabilitet i elnäten. Detta kräver roterande massor i turbiner och generatorer i vattenkraftverk, gaskraftverk, oljekraftverk, kärnkraftverk etc, för att stabilisera frekvensen i elenergisystemet samt ”backupeffekt”, då eventuella vindkraftverk inte levererar elektrisk effekt då det inte blåser.
Hybritprojektet kommer att kosta tiotals miljarder kronor i investeringar innan projektet är färdigt för kommersiell drift och som de idag inblandade parterna SSAB, LKAB och Vattenfall sannolikt inte kommer att betala utan bidrag från svenska skattebetalare med nedprioriteringar av välfärd, sjukvård och äldrevård som följd.