Det är med bestörtning jag läser i tidningen Norran hur Byskeälvens FVO:s ordförande uttrycker att: ”Som fiskerättsägare och bybo har jag ingenting emot det”, när det gäller sannolikheten att fiskevårdsområdet kommer att styckas i flera mindre delar.
När han vidare påstår att: ”De stora förlorarna skulle vara sportfiskarna och turisterna” så visar han inte bara på bristande verklighetsförankring, men bekräftar också att han har en agenda som är oförenlig med den roll han besitter. Detta får mig seriöst att undra om ordföranden är lämplig att företräda FVO:t.
Uttalandet om förlorarna är inte sant, för drabbas gör också en majoritet av fiskerättsägarna. Att någon by kanske gynnas betyder inte att alla gör det. De flesta fiskerätter är inte av den karaktären att de tillför ett gångbart fiske till sina ägare och i eventuella samfälligheter måste dessutom konsensus nås bland ägarna innan man eventuellt kan sälja egna fiskekort. En konsensus vilken i många fall inkluderar skogsbolagen. Risken finns dessutom att värdet på många fastigheter i älvdalen sjunker när de inte längre ger fiskerätt i ett av Sveriges bästa fiskevårdsområden.
Med det sagt, den största förloraren i detta fall är biotopen Byskeälven. Att som ordförande uttrycka att: ”Jag tror inte att någon förening i Sverige har gjort mer än vi” samtidigt som man sedan sitt tillträde spenderat noll kronor i biotopvård, lagt motioner om lojalitetskrav och separata regelverk för fiskerättsägare är att föra oss alla bakom ljuset.
Tyvärr har vi fallit offer för ett skenande missbruk av fullmakter, bristande information och polariserande agendor. Men det är dags nu, fiskerättsägare, att fråga er själva om ni kan stå bakom ett uppbrytande av FVO:t, med följdeffekterna att vi inte kan bedriva en heltäckande fiskevård, lösa ut havsfisket eller erbjudas ett gemensamt fiske under gemensamma regelverk, och om girigheten hos ett fåtal skall få förstöra för alla andra.
Roger Öhlund
fiskerättsägare