Det är viktigt i demokratins tecken att det finns folk som är villiga att ta på sig politiska uppdrag trots utsatthet. Men på något sätt uppstår alltid någon form av att passa på att ta för sig.
Förklaringen till varför man vill in i hetluften sägs vara att göra skillnad – att få vara med och påverka samhället, det är bra.Trots bra ersättningar så verkar det vara svårt låta bli erbjudande som kan dyka upp. Då tappar man plötsligt tanken om varför man tog på sig uppdraget. Habegäret slår till och man tappar omdömet. Plötsligt förstår man inte den kritik som väller fram när man blir tagen med fingrarna i syltburken.
Kollegorna inom politiken bedyrar att dom har fullt förtroende trots avslöjande och så där håller det på. Den som avslöjats får en påse pengar (skattepengar) och går hem något skamsen men med rak rygg. Sen kommer det en ny välgörare och lovar att det ska bli ordning på torpet. Kanske en grogrund för populism, lova mycket – ta makten – leverera lite– kasta in handduken?