Äntligen börjar lärare protestera ljudligt mot alla besparingar som görs inom skola och barnomsorg. Att inte kalla det för vad det är – ett sparpaket – verkar bara verklighetsfrånvarande. Lever de styrande och vi på golvet i helt olika verkligheter? Vi har inte ens vikarier när någon är sjuk. Sedan att Patric Lundström, vårt ena kommunalråd, säger att vi har fler händer och fötter i skolan jämfört med 2022 (PT 12/9-23) får mig att baxna. Är det elever vi har fler av så det är deras händer och fötter han räknar? Eller är det nya chefsposter inom Bun?
Jag och många av mina kollegor känner inte igen att vi är fler som jobbar, på golvet, i klassrummen, på rasterna med våra elever. Var finns dessa extra händer och fötter som Patric pratar om? Och hur ser satsningen ut för våra elever och personal inom skola? Det enda jag ser är ett stålbad utan dess like i en tid där vi ser hur kunskapsnivåer och välmående hos våra barn och ungdomar sjunker. Vilken framtid, ser ni som kommunalråd och politiker, för skolan i Piteå? Vi som en gång låg på topp i Sverige gällande skolan sjunker nu som en sten mot botten och ingen av alla dessa extra händer och fötter tycks finnas till hjälp för att rädda det som räddas kan. Hoppas på svar och förklaring av berörda inom kommunstyrelse och Bun.