Kanske tankar ägnade att väcka löje då…. 24 februari invaderade Ryssland Ukraina. Jag väntade förgäves på att farhågorna skulle bemötas.
Den svängbara delen av bron ska utifrån tillgängliga uppgifter bli betydligt över 70 meter lång, balanserande på en pelare/byggnad mitt ute i älven. Ungefär lika lång som till exempel måttet av ett kvarter vid Byxtorget inne i Pite. Denna väldiga konstruktion ska vid varje öppning för fartyg lyftas och svängas ett kvarts varv! Det har talats om sex års byggtid – det skulle kanske ta nästan lika lång tid att reparera efter skada av påsegling eller angrepp. Under den tiden blir Norrbotniabanans hela sträckning norr om Skellefteå utslagen. Självklart ett högprioriterat mål vid attack. En fast bro vid Bergsviken blir mindre sårbar, och enklare att reparera.
Det kanske räcker med att slå ut kommunikationerna mellan fartyg och trafikledning i land, (med hackning?) Det är svårt att hejda ett hundrametersfartyg, som färdas nerför älven med strömmen, som ju kan ha en betydande hastighet. Uppströms Pitsundet är farleden s-formad, vilket försvårar sikten och järnvägsbron kommer sannolikt att vara mer skymd bakom befintliga Pitsundsbron, man ser för sent att bron inte är öppen. Fartyg har råkat illa ut här tidigare, se fotot av Fort Thompson.
En förstörd bro kan också stoppa fartygstrafiken. En raserad bro får ersätta det ubåtsnät som fanns här under andra världskriget… Då hade man för övrigt också ett minerat fartyg förankrat här, redo att sänkas.
Om befintliga Pitsundsbron skadas kan fordonstrafiken ledas om via E4, och Bergsviksbron med flera (till och med alternativt färja) men om en järnvägsbro blir obrukbar skulle det ju vara omöjligt att leda om den trafiken, den stoppas helt.