REPLIK
Jag läste insändaren som skrevs av en vikarie i äldreomsorgen som kände sig både besviken och arg över det bemötande han / hon fått av annan personal, när han / hon sommarjobbat på ett boende i somras.
Jag blev både ledsen och arg över det bemötande hon / han fick. Jag jobbar själv som ordinarie personal inom vård och omsorg sedan många år tillbaka och kände att jag ville göra min återkoppling till insändaren.
Det som denna vikarie skrev om och hade upplevt, det är vi nog många andra som också erfarit. För alla har vi varit nya en gång.
För det första, alla har vi varit nya på en arbetsplats en gång i tiden, oavsett om det varit som semestervikarie eller som ny ordinarie personal på ett ställe.
Vi har kommit som nya och gröna med erfarenhet från andra verksamheter och arbetsplatser, och haft en del att lära i början. Ingen är ju heller fullärd på ett nytt ställe direkt. Ibland går det fort och ibland tar lite längre tid att lära sig allt nytt och bli varm i kläderna. Det gäller ju alla arbetsplatser, inte bara inom vård och omsorg,
Och det måste man ha förståelse för. Vi kommer utifrån med vår erfarenhet och våra perspektiv och arbetsmetoder från andra håll. Och ibland möts vi av skepsis, trots att vi utfört samma jobb men på andra sätt och på andra ställen.
Och det har ju både fördelar och nackdelar. Jag själv ser bara fördelar i det.
Men ofta kan det bli så att om man har jobbat på samma ställe i många år, så kan man bli litet enkelriktad i sitt synsätt kring sin arbetsplats. Man kanske även har svårt för ny personal och förändringar.
Och det är oerhört tråkigt när ordinarie personal inte riktigt vill släppa in nytt folk och ge dem chansen att visa vad dom går för. Som ny eller vikarie är det ibland också väldigt svårt att komma in i en redan sammansvetsad "gammal" arbetsgrupp. Man kan känna sig rätt granskad och undervärderad. Å så ska det inte vara .
Tänk på det allihopa. Alla har vi varit nya en gång i tiden. Alla har vi våra erfarenheter och år inom vården och omsorgen. Och ingen är fullärd eller bättre än någon annan.
Vi borde istället värdesätta varandra mera och visa det mer. Och vad skulle vi vara och göra utan våra fantastiska vikarier? De är lika viktiga som all annan personal. Och tar vi emot dem väl, så kommer de tillbaka.