Tänk dig piloten, som under färd berättar för dig att hon flög första flighten för dagen när natten precis övergått till morgon. Nu är det kväll, och hon flyger fortfarande. ”Nonstop, med knappt en paus för att gå på toa!” Hon gäspar och säger att det förmodligen inte är sista svängen hon gör heller, ”för det har varit helt galet på sistone med flygningar hit och dit.”
Och så tänker du dig den passageraren och vad som ska röra sig i hans huvud. Vädret är dåligt, passageraren vet att piloten troligtvis är jättetrött och följaktligen tappar omdöme vartefter övertidstimmarna tickar.
Så går det naturligtvis inte till i flygbranschen. Så varför får det se ut så när det gäller taxi? Det är samma människoliv som transporteras, om än en flygkrasch ofta får större och mer vidgående konsekvenser (och rubriker) än en trafikolycka. Men det är trots allt liv taxibolagen också skjutsar (leker med?).
Vi är många som hört de här historierna från chaufförer som ogenerat delar med sig av hur en lååång arbetsdag kan se ut. Kanske har du varit med om att samme chaufför sedan ställer farthållaren på 120, trots att det är 90 eller 100-väg. Trots halka, snörök och mörkt, trots att det rör sig mycket vilt på vägarna. Trots att han eller hon jobbat betydligt längre än vad lagar och bestämmelser tillåter. Vi är också några, kanske flera, som varit med om taxichaufförer som nickar till under färd, där passagerare får hojta till och undra om det inte är dags att stanna innan det sker en olycka.
Personligen har jag inga alternativ till transport och får så lov att sälla mig med taxi när det behövs. Men dagarna när jag kände mig så trygg i en taxibil att jag passar på att sova en stund på färden är sedan länge förbi.