Äldretandvården måste organiseras på ett bättre sätt

Under en lång tid har svenskarnas tänder blivit bättre, men när folk blir gamla och sköra har de många tänder som kan drabbas. Inte minst gäller det dem som bor på särskilt boende som inte klarar av sin tandborstning.

"När folk blir gamla och sköra har de många tänder som kan drabbas", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

"När folk blir gamla och sköra har de många tänder som kan drabbas", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Tore Meek/NTB/Scanpix/TT

Insändare2022-04-18 10:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som Coronakommissionen noterade, delas ansvaret för de äldre mellan regioner och kommuner. Det innebär att ingen riktigt styr. De som lever på särskilda boenden kallas till tandläkare för undersökning och behandling till sjukvårdstaxa, medan äldreboendenas egen personal får sköta de boendes dagliga tandvård – så gott det går. 

Efter mer än fyrtiofem år som tandläkare, vet jag att det i huvudsak går dåligt. Om inte de boende får daglig professionell hjälp med sin munhygien, av hygienist eller profylaxtandsköterska, är risken stor att karies och tandlossning utvecklas med stor hastighet. 

Både lidande och regionens skattepengar skulle sparas med bättre organiserad äldretandvård.

Som student i statsvetenskap på LTU, tenterade jag nyligen ämnet "Politisk styrning i teori och praktik" och därutöver har jag fritidspolitiska uppdrag i Arvidsjaurs kommun. Kontentan är att mycket händer på tjänstemannanivå, som politiker inte kan styra. Även tjänstetandläkare är närbyråkrater, de har och måste ha, liksom läkare, lärare och poliser, ett stort eget handlingsutrymme, men de kan styras och kontrolleras genom incitament: Lönen ökar för den som gör mycket.

Men om mycket skräp produceras blir det kontraproduktivt. Är kronor och fyllningar för stora, blir det fortare hål igen vid kanterna, tandregleringsapparater till den som inte borstar tänderna kan bli förödande, broar utan riktigt underarbete havererar, fyllningar, kronor och broar, gjorda utan bettfysiologiska hänsyn har kortare hållbarhet och kan orsaka huvudvärk och kanske tinnitus. Uppmanar klinikchefen tandläkarna att göra kronor (för att folktandvården och tandläkaren ska tjäna mer) så avverkas mer tandsubstans än nödvändigt. Ber patienten tandläkaren att göra fler kronor, när patienten har högkostnadsrabatt i tandvårdstödet, så ökar både statens kostnader och tandvårdskön.

Men värsta effekten hade nog Frisktandvården i tandvårdsbyråkratins tappning. Tanken var att tandläkaren och hygienisten skulle fundera ut hur patienten skulle hållas så mun-frisk som möjligt med så liten insats som möjligt. Men det krockade med tanken att den som gör mest är bäst och när en spöktaxa infördes och tandläkarna fick lönepoäng även för behandlingar av friskvårdspatienter, så sprack systemet.