Av debatten i PT framgår att syftet är att få till stånd en jämn fördelning mellan könen av talandet och talartiden.
Dagens lagstiftning ger inget stöd för några som helst tvångsåtgärder i den riktningen. Tvärtemot är ordet fritt för de folkvalda som kan tala hur ofta de vill och hur länge de vill. Jag tycker att det fria ordet är en hörnsten i demokratin och en förutsättning för dess existens. Utan yttrandefrihet ingen demokrati.
Jag tror att bakom de rödgrönas försök att begränsa demokratin finns nyutvecklade teorier om identitetspolitik, grupptillhörighet och representation och den nymarxistiska hypotesen om intersektionellt tänkande. De förra bygger på att olika grupper ska vara representerade efter sin storlek, om nödvändigt genom kvotering vilket i sin tur strider mot diskrimineringslagstiftningen som förbjuder särbehandling på grund av kön, etnicitet, hudfärg, religion, sexuell läggning med mera.
Trots kommunismens fall tycker jag att marxismen lever kvar inte minst i den akademiska världen i västerlandet genom teorin om intersektionellt tänkande. Där har den förtryckande kapitalisten ersatts med den vite mannen som högst överordnad och orsak till missförhållanden – vars makt måste begränsas.
Med sådana bevekelsegrunder i direkt strid med demokratins innersta väsen, den folkvalda individens yttrandefrihet, borde fullmäktiges presidium upphöra med sin återkommande registrering av talartid mellan män och kvinnor. Det räcker med den registrering som redan skett.