Piteåkvinna hyllas "som en drottning" i Zeleneborsk

Förutom mat och kläder, som var det primära under 1970-talet när hjälpsändningarna började, lyckades Eva Westman föra ut en helt ny pedagogik i Ryssland. Hon var dotter till före detta kommunalrådet Annie Persson, 81 år, och pappa Ragnar.
Annie Persson är fortfarande är en eldsjäl i biståndsarbetet tillsammans med många andra.
Eva Westman var socionom till yrket och bodde i Bjästa två mil söder om Örnsköldsvik från 1970 till sin bortgång i cancer år 2000. Hon var en stark och energisk kvinna som lämnade ett stort tomrum efter sig. Hon tog strid med det kollektivistiska tänkandet från Sovjettiden och inpräntade i personalen att varje människa föds unik med egna tankar och eget förnuft. Till detta kommer gärningar och ödet och när allt samverkar på ett positivt sätt blir helheten bra.
-Det är i dag temat för barnhemmet, berättar Elena Brajceva som är pedagogisk ledare och mycket stolt över inriktningen. Eva betydde väldigt mycket för oss under sina många besök här och nu fortsätter mamma Annie och många andra arbetet. Vi är väldigt glada över de många besöken från Piteå.
I dag är allt välordnat i barnhemmet i Zelenoborsk. Det är rent och snyggt och barnen är både välklädda och välnärda. Men fortfarande är det förstås brist på pengar. Bland mycket annat behövs pengar till en bättre högtalaranläggning i den nyrenoverade samlingslokalen, pengar till skidor och kläder med mera för barnens lek och fritid och mycket annat. Barnhemmet har som mest haft bortåt 150 barn. Nu är antalet cirka 60 och mycket tack vare detta har standarden kunnat höjas.
Utbytet med Kandalaksja är synnerligen livligt. Annie Persson har varit där 81 gånger. Många andra Pitebor har varit i den cirka 55 000 personer stora staden vid Vita havet mellan 40 och 60 gånger och djup vänskap människor emellan har rotats. Ett stort antal barn på barnhemmen i området bjuds varje sommar till familjer i Piteå. Det är barn som har Pitebor som en fast tillvaro i sina unga liv.
-Eva präntade in i oss att alla barn på barnhemmen är djupt svikna en gång i livet, berättar chauffören Erik Jonsson efter många besök i området. De är svikna av sina föräldrar som på grund av alkoholism och andra problem inte kunnat ta hand om dem. Därför kan inte vi svika. Har vi tagit oss an ett barn i Kandalaksha så är det ett livslångt åtagande.
För många familjer i Piteå är det en enorm glädje att kunna följa dessa barn till vuxen ålder. Men eftersom det rör sig om barn på barnhem med i många fall djupt tragisk bakgrund händer det också att det går snett. Sådant är livet. Minst ett 40-tal familjer i Piteå gör emellertid vad de kan för dessa utsatta barn på ett berömvärt sätt.