Inte minst hemma på Vistheda handlade det om riktiga folkfester. Drygt 1 700 personer löste entré en junidag 1963 när forna storlaget Bodens BK kom på besök – ett publikrekord som lär stå sig evinnerligt.
Tyvärr blev div lll-sejouren ettårig. Laget bestod egentligen bara av 11–12 spelare. Några olyckliga spelarskador och säsongen slutade med nedgradering.
Till division III Norra Norrland tog sig Vistträsk IF efter en fantastiskt fint genomförd säsong 1962.
Klubben vann div IV Södra Norrbotten med en marginal till Lira BK på hela elva poäng.
Och div III på den här tiden gick inte av för hackor. Här återfanns alla länets bästa förutom IFK Luleå – Bodens BK, Luleå SK, Kalix, Överkalix, Malmberget, Kirunaklubben Kebnekaise, Piteortens stolthet Storfors AIK plus Skellefteåklubbarna Myckle, Sunnanå och Skellefteå IF.
Allting började också så bra. Visserligen uddamålsförlust i hemmapremiären mot Kalix, men sen kom rödtröjorna igång riktigt bra och plockade bra med poäng.
Härliga tider
–Det var härliga tider, skulle säkert Lennart ”Bagarn” Nilsson ha sagt, ledaren som höll i det mesta som rörde fotbollen i byn.
Lagledarskapet delades mellan Gösta Norén och Tage Nilsson. Tränare var Tage Olofsson.
VIF blev en obehaglig överraskning för många motståndare för sitt attackvilliga och kämpastarka spel. Och så här 50 år bakåt i tiden handlade det inte precis om 3-4-3, 4-5-1 eller några andra sifferuppställningar.
Nä, här handlade det om två ytterbackar, en centerhalv, två ytterhalvor och fem kedjespelare.
Enda egentliga nyförvärvet inför div III-säsongen var målvakten Gottner Eriksson, hämtad från Storfors, men ursprungligen från grannklubben Vidsels IK.
Ronny Lundberg, lagets Benjamin, mångfaldig juniorlänslagsman, var given på ena backplatsen. På den andra kanten Nils Hortlund eller Donald Ellingsson, när han inte vikarierade för Ulf Renberg när denne fått för sig att han skulle ha en friare roll i laget och sätta fart på målskyttet.
Krigade i täten
På ytterhalvorna, eller mittfältet, två riktiga arbetsmyror i Martin Bergman och Martin Eriksson.
Centerforward var snabbe och attackvillige Gunnar Berg, flankerad av bröderna Staffan och Sture Öhman till höger samt Stig Eriksson, Håkan Lindström och Holger Sandström till vänster. Där kom även Hans Näsholm in i bilden på sluttampen.
Till en början gick också det mesta i dur. Vistträsk var kometgänget som ingen kände sig säker emot. Byagänget var med och krigade i täten av div III.
Men sen kom olyckorna. Bland annat ådrog sig flinke yttern Sture Öhman ett benbrott i en av de sista vårmatcherna. Möjligen fanns det också brister i sommarträningen under uppehållet.
I dag skulle nog i alla fall de flesta så kallade fotbollexperterna skylla på att truppen var för tunn.
Respass blev det i alla händelser – dock bara på målskillnad. Uddamålsförlust borta mot Kalix sista matchen blev lagets fall.
Vart tog fotbollen vägen?
Efter div III-säsongen skingrades laget. IFK Luleå norpade Gunnar Berg och Stig Eriksson gick till Ersnäs. Bröderna Öhman liksom Donald Ellingsson återvände till sin moderklubb Korsträsk
Fotbollen är nedlagd i Vistträsk. Samma sak gäller för övrigt all seniorverksamhet i hela Älvsbybygden förutom Älvsby IF.
Vart tog fotbollen vägen i en bygd där varenda by med självaktning höll sig med ett fotbollag – i många fall flera?
Årgång -63 i Vistträsk har också decimerats. Ulf Renberg, försvarets sammanhållande länk, omkom l982 i en tragisk trafikolycka. Utanför Gävle kolliderade han med en grusbil i samband med hästtransport.
Hans stora intresse för hästar och trav blev också orsak till hans tidiga död.
Borta är även Hans Näsholm och för någon månad sedan gick målvakten Agnar Grönlund ur tiden.
Vem vann då l963 års upplaga av div lll och flyttades upp till div ll?
Jo, det gjorde Luleå SK med ett stort inslag spelare från Piteå älvdal. Där fanns brödratrion Per-Sture, Alf och Ola Berglund från Alter, målspottaren Mats Holmgren från Norrfjärden samt Vistträsksonen (!) Alf Boman.