Ann-Chatrine tar skrivarintresset på allvar
Brinner man för någonting och får energi av att ägna sig åt det, ska man avsätta tid och satsa på intresset.
Från och med nu jobbar Ann-Chatrine Andersson en arbetsdag i veckan i sin egen skrivarlya. "Målet är att jag ska få ihop material så att jag kan ge ut en diktbok och vara med på bokmässan i Göteborg nästa höst", förklarar den målmedvetna Vidselföretagaren.
Foto: Britt Lindgren Blom
Ann-Chatrine Anderssons diktintresse föddes redan under barndomsåren hemma i Östervåla i Uppland:
- Vi var väldigt noga med att skriva julklappsrim i min familj. Alla slet med sitt rimmande och när julafton kom tog det jättelång tid att dela ut julklapparna för vi måste ju först läsa på paketen och gissa vad som fanns inuti, berättar hon.
- Höjdpunkten var att se vad pappa knåpat ihop, för han var helt oduglig på att rimma. Vi fick oss många glada skratt åt hans tappra rimförsök.
Som 19-åring flyttade Ann-Chatrine till Vidsel och fick jobb på dåvarande OK i byn.
- Mamma kommer från Vistträsk, så jag hade tillbringat många somrar hemma hos mormor och morfar och trivdes med livet och naturen häruppe, säger hon.
Texter på rim
Så småningom började hon skriva födelsedagsdikter, först till sina närmaste och senare även på beställning.
- Jag kände att jag hade ett visst flyt i att få till texter på rim och tyckte framför allt att det var så roligt.
De senaste elva åren har Ann-Chatrine och hennes man Stefan haft fullt upp med att driva och utveckla Vidselföretaget Delikatessfabriken. Nioåriga dottern Moa och familjens två äldre ungdomar, 18 och 20 år, har också upptagit mycket av tiden.
- Ett kärt besvär, men det har inte blivit många stunder över till att ägna mig åt hobbyskrivandet, konstaterar egenföretagaren och trebarnsmamman.
Givande kurs
I somras hittade Ann-Chatrine av en slump en endagarsskrivarkurs på internet och bestämde sig för att anmäla sig.
- Det var journalisten Jessica Danielsson på Hemmets Journal som höll i kursen. Den anordnades i Röstånga i Skåne i början på augusti, berättar hon.
- Trots att det bara var en dag hann vi lära oss en hel del, framför allt bli inspirerade att jobba vidare med skrivandet.
- När jag kom hem kände jag att jag ville göra någonting seriöst av det jag varit med om, så jag satte upp ett mål: Från och med nu ska jag vika en dag i veckan till att skriva så att jag kan ge ut en diktbok och vara med på bokmässan i Göteborg hösten 2011.
Egen skrivarlya
Som den handlingskraftiga kvinna Ann-Chatrine är har hon målat om och tapetserat ett av rummen på övre våningen i huset och skapat sig en egen skrivarlya, där hon tillbringar torsdagarna med att författa dikter.
- Jag skriver om alla möjliga vardagliga ting, kärleken till barnen, saker som jag reflekterar över när jag är och handlar eller är på fabriken, kort sagt: Allt som passar in på titeln "Diskbänksprosa", förklarar hon.
Att det finns skrivarpåbrå i släkten fick hon veta när hennes mormor Märtha Bergman gick bort för ett par år sedan.
- Bland hennes tillhörigheter hittades en samling dikter, som antagligen kommit till sent på kvällarna efter att hon nattat alla barnen och hade en stund för sig själv. Det gjorde mig så glad att läsa dem. Många dikter handlade om hennes tacksamhet mot Gud, säger Ann-Chatrine.
- Jag skulle gärna vilja ha med en av mormors dikter i min bok, för att lyfta fram hennes livsgärning, en fantastisk kvinna. Först måste jag dock klara av att bli klar med mitt eget manus. Det ska nog gå bra, jag har ju tid på mig ända till augusti då boken måste tryckas om den ska hinna bli färdig till bokmässan.
Sista skriket
Och barnen de springer till skolan, stolta, med känslan av att behövas.
I klasserna skapar de framtidstro av kunskap som flitigt inövas.
Lyckliga av arbetet de utfört ser de fram mot att erövra dagen.
Spelet i "maktens korridorer" kommer därför som ett slag i magen.
För de som har makten vill göra mångfald till något centralt.
Att utveckla landsbygden anses som ointressant och banalt.
Framtiden är att satsa på stordrift, maximera och centralisera.
"Bor alla på samma plätt blir allting bättre", hörs makten konstatera.
"Vi samordnar skola, vård och omsorg, och sedan fritid och kultur.
Och åldringarna föser vi ihop och medicinerar ungefär som djur."
"Musik och teater och annat krafs behövs inte ute på landet.
Det är i centralorten sådant ska ske, det är ju här vi kan det!"
"Friskvård och idrott ska finnas centralt om det ska bedrivas med stil.
För byborna är det väl inga problem om de måste köra några mil?"
"Det behövs ingen satsning i byarna, fastän de frågar så snällt,
för folket på vischan har alltid varit bra på att jobba ideellt."
"Pengarna satsar vi istället på infrastruktur i vår moderna stad.
Vi måste utveckla kommunens kärna och börja på ett nytt blad!"
"Lägg ner skolorna på landet, ungarna blir ju ändå färre och färre!
Vi bygger nytt här i stan. Stora klasser? Äsch, inte något värre..."
"Kära kollegor, det blir väl bra och effektivt?", säger makten glatt.
"Kommunen består av en enda tätort, allt under en och samma hatt!"
Och barnen de springer till skolan med känslan av att behövas... Hur länge till?
Ann-Chatrine Andersson
Så jobbar vi med nyheter