I tisdags bestämde några kollegor och jag oss för att inta en kopp eftermiddagskaffe ute i solen. Plötsligt utbrister min kollega Linnea: -Titta halo! samtidigt som hon pekar upp mot skyn. Jag reagerar utan att först tänka mig för och vänder snabbt blicken dit hon pekar. Det slutade såklart med att jag blev bländad av solen. När mina ögon väl återhämtat sig och genom att istället skugga solen med handen så kunde jag också se det optiska fenomenet, halo. Ordet halo härstammar från grekiskan och betyder rundning eller cirkel. Fenomenet bildas när sol- eller månljus bryts och reflekteras i iskristaller i högt belägna moln som cirrus eller cirrostratus. Halo uppträder ofta vid annalkande frontsystem och nederbördsområden och kan vara ett tecken på en väderförändring, men inte alltid. I tisdags hade vi faktiskt ett frontsystem som höll på att röra sig in över Götaland och i de tunna höga molnslöjor i framkanten på frontsystemet bildades då detta fenomen. Iskristallerna i molnen är hexagonala och fungerar som sexsidiga prismor med snedhörniga tvärsnitt och släta rätvinkliga basytor. De vägar som ljuset kan ta genom dess prismor leder till olika brytningsvinklar, och det är ljusbrytning och ljusreflektion som ger upphov till ringarna runt solen eller månen.
