Jag fick frågan från min chef förra helgen om jag trodde det skulle gå bra att gå i tjänst på måndag morgon, efter ett års bortavaro. Jo, svarade jag, det är väl som att cykla. Väl på plats så insåg jag att det trots allt skett lite förändringar. Nya program, nytt operativsystem på datorn och lite så, så det såg ju inte riktigt ut som när jag lämnade. Men jag tänkte, hur svårt kan det vara? Var det inte nåt med ...? Ungefär så fortgick hela förmiddagen, men sen kände jag att jag var på banan igen. Efter alla år är ju ändå väder, det har i alla fall inte ändrats något särskilt. Även om det är olika väder varje dag så klart. Väderspråket är det samma och det sitter liksom i fingrarna, så det skriver nästan sig själv. Du måste börja jobba snart så det blir någon ordning på vädret, har jag fått höra i princip sedan jag gick hem. Vi får väl se vad de tycker nu då när jag börjat jobba. Eftersom vintern äntligen kom till Östergötland i samma veva som jag började jobba. Jag tycker det känns bra och jag vet att inte alla håller med mig, men så får det vara för jag tycker om snö och vinter. Så här när det gått en vecka måste jag trots allt erkänna viss trötthet. Det är viss skillnad att vara hemma med småtting och att jobba 8 timmar, börja tidigt varannan dag och komma hem sent.
