"Solen lyser, himlen är blå. Vad det är skönt att leva då. Högt i topp går allas humör och det är det som susen gör". Detta är en låt som vi sjöng på förskolan och som jag tror är skriven av Olle Widestrand. Låten passade utmärkt att sjunga under torsdagen i alla fall i Norrköping. "Solen lyser himlen är blå...", men varför då? Boven i dramat är vår atmosfär. Hade vi inte haft atmosfären så hade himlen varit svart och vi hade kunnat se stjärnor mitt på dagen. Solljuset är sammansatt av olika färger. Träffas våra ögon av alla färger på en gång verkar ljuset vitt, men i atmosfären finns molekyler och partiklar som sprider solljuset åt alla håll. Olika våglängder sprids även olika mycket och kraftigast sprids ljuset med de kortaste våglängderna. Här hittar vi det blåa ljuset varför det gör sig mer gällande än det gröna, gula eller röda och vi uppfattar himlen som blå. Detta gäller när solen står högt på himlen. Ju längre väg ljuset har att passera genom atmosfären desto mer av det blåa ljuset hinner spridas ut och det ljus som når oss blir mer långvågigt gulrött. Detta bidrar ibland till vackra gulröda soluppgångar och solnedgångar när solen står nära horisonten och sträckan som ljuset måste färdas genom atmosfären är som längst.
