Vatten i våra sjöar måste kylas ner till fyra grader innan vi kan börja hoppas på att isen ska lägga sig. När vattentemperaturen kommit ner till fyra grader är vinden och lufttemperaturen väldigt viktig för isläggningen. Om vinden är väldigt lugn, gärna vindstilla, kan isen börja lägga sig. Detta händer först i de lugna vikarna men även längs med stränderna. Iskristaller börjar växa ut likt trevande trådar och bildar en tunn hinna av is som sedan växer till en fin kärnis. När isen har lagt sig fortsätter den att växa nedåt. Nere vid botten blir det som lägst fyra plusgrader så den värme som frigörs när vatten fryser till is måste transporteras upp till luftlagret ovanför isen. Om det skulle falla snö på isen går processen långsammare. Anledningen till detta är att snön bildar ett slags värmeisolerande täcke, speciellt om snötäcket är ett par cm. Följden blir att isen inte kan växa så snabbt nedåt då temperaturkontrasten i isen inte längre är så stor som den skulle kunna vara.
På en del stora sjöar blåser det emellanåt ganska mycket. Detta gör att den is som har lagt sig lätt rivs upp. Isen kan packas ihop i vallar och utseendet blir mer skrovligt än isen på sjöar där vindarna är lugnare.