Krakatoas påverkan

I samband med vulkanutbrott skjuter moln med damm och svaveldioxid upp i luften. Om ett utbrott är väldigt kraftigt kan dessa partiklar nå upp till en höjd av 15–30 kilometer. På den här höjden påverkas inte partiklarna av den turbulenta luften på lägre nivån och detta medför att rester från vulkanutbrott kan finnas kvar på en högre nivå i flera år. Detta gör att partiklarna sprids ut över hela jordklotet. Dessa partiklar absorberar solljuset och gör att luften lokalt värms upp mer. Detta betyder inte att luften nere vid marken, där vi rör oss, också blir varmare utan det blir faktiskt lägre temperatur då mindre solljus når markytan. 1883 fick ön Krakatoa, som ligger utanför Indonesien, ett kraftigt utbrott. En stor mängd aska fördes då upp i de övre luftskikten och spreds över jordklotet. Askan från utbrottet föll ner så långt bort som i Portugal. Den finare askan fördes upp till polerna och medförde ett optiskt fenomen som kallas röda skenet. Detta syntes tydligt på vår sida av jordklotet och den brittiska konstnären William Ashcroft gjorde många avbildningar av dem, som visar att fenomenet höll i sig flera år efter Krakatoas utbrott.