Isnålar i träden

I helgen som var var jag bjuden på dop. Resan startades tidigt från Norrköping och staden var väldigt stilla, nästan öde, då jag promenerade ner till stationen. Alla träd var iklädda en vit, frostig skrud men så fort det bara blåste den minsta lilla vind så blåstes små vita nålar ner på marken. Den här vintern har vi inte direkt haft så många kalla dagar och småfrusen som jag var (det var ju hela sju minusgrader!) var jag tacksam när bussen dök upp. Resan norrut rullade på bra och jag tänkte inte så mycket på omgivningen vi passerade förrän vi närmade oss Stockholm. Då lade jag märket till att träden även här var iklädda i gnistrande is. Fenomenet följde med ända upp till Uppsala. Det jag lagt märket till under flera mils resa var rimfrost. Under natten hade det varit kallt, klart på flera håll och vindsvagt. Fukten i luften hade frusit till is på bland annat träden och bildat ett fenomen som kallas för rimfrost. För att rimfrost ska bildas behövs klara, kalla nätter och vindarna måste vara svaga eller helst vindstilla för att frosten inte ska blåsa bort. Iskristallerna som bildar rimfrosten kan se ut som isiga blad men även påminna om fiskfjäll, fjädrar eller som de jag såg: nålar.