I början på augusti åkte jag med Hurtigruten från Harstad norr om Lofoten till Kirkenes vid ryska gränsen. Första dagen var det strålande sol och 20 grader varmt varför alla ombord, mest tyskar och italienare, vistades ute på soldäck. Eftersom båten tidigare passerat polcirkeln hölls en ceremoni där en del av passagerarna fick ett diplom, något i glaset och blev döpta med en isbit på ryggen av havsguden Neptun. Allt eftersom båten åkte längre norröver blev vädret kyligare och mera grått, en del skurar drog förbi. Landskapet som till en början var frodigt blev allt kargare. Från Honningsvåg anordnades en bussutflykt till Nordkap, vilket tydligen var ett uppskattat inslag i resan för sydlänningarna som gladdes mycket av att komma fram till Europas nordligaste plats trots att det inte gick att se något då dimman låg tät. Några hundra motorcykelåkare hade också letat sig dit upp och lika glada var de. En intressant sak var att följa tidvattenskillnaderna över dygnet. För Honningsvågs var det en skillnad på 280 entimeter mellan ebb och flod två gånger per dygn, något som komplicerade i och urlastningen av båten. När tidvattensvågen var på väg in kunde man se den från fartygsdäcket, vilket uppmärksammades i högtalarna på fem språk av reseguiden ombord när vi var på väg in mot Tromsö.
