Vårt dop

Första söndagen efter trefaldighet
Vad är dopen egentligen? Döpas kan man ju göra när man är liten bebis och inte ens har lärt sig att gå och stå eller när man är äldre. Vad innebär det egentligen? Jag minns inte mitt eget dop- jag var alldeles för liten - men frågan är om jag lärt mig mer vad dopet verkligen är? Ja, rent teologiskt skulle jag kunna ge olika förklaringar och söndagens texter ger sina bilder.
Mina associationer går ändå till min dotter vars röda
12-tums-cykel bars ned från vinden. Stödhjulen har skruvats av och vi satte fast en pinne i ramen för att hjälpa henne att hålla balansen. Hon ropade till alla som gick förbi: "Jag cyklar utan stödhjul!" Det var väl en sanning med modifikation. Hon var mycket angelägen om att jag skulle hålla i henne och jag försäkrade gång på gång: "Jag släpper dig inte. Jag går med dig." Tilliten var total då hon lutande cyklade längs vägen. Med tiden fick hon bättre och bättre balans och lärde sig cykla själv, men jag gick med henne. Jag fanns där. På samma sätt tänker jag kring det löfte vi får i dopet. Gud säger till dig: "Jag släpper dig inte. Jag går med dig. Vad som än händer finns jag där."
Kanske har vi vuxna svårare att känna den totala tillit som man kan se hos barn men jag tror inte det är omöjligt och jag önskar att vi kan lära av dem. Min dotter cyklade själv utan stödhjul längs vägen. Hon bromsar in och vänder sig om till oss som står där och utbrister med hög röst: "Visst är jag fantastisk!"
Så blir min bön i dag: Gud, tack att du aldrig släpper taget om oss. Tack att du lovat gå med oss. Hjälp oss att se att vi är fantastiska.
Amen!