Sjuttonde söndagen efter Trefaldighet
Jag fjällvandrade helgen som gick. Bara en dag, men ändå! Det var fint väder och jag var tillsammans med ett gäng ungdomar och jag hade kaffe med mig! Det behövs inte mycket för att jag ska vara förnöjsam i de miljöerna. Vilken grej! Tänk att jag får vara med om detta!
Hemma, när vardagen rullar på mellan arbete, skola, förskola och olika aktiviteter är det lätt att ta saker och ting för givet. En av ungdomarna jag vandrade med sa att forskning säger att om man lyssnar till ljud från naturen i minst 2 h per dag så reduceras stresshormonerna med 800 %. Jag har ingen aning om hur siffrorna stämmer – men jag tror det ligger mycket i det. Att sitta och höra vågorna från havet, vinden i träden, fågelkvittret – det gör något med oss. Och jag tänker – vad är egentligen viktigt i livet? Vad behöver jag för att leva?
Jag tror att den där förnöjsamheten har plats även i vardagen med allt vad den rymmer. Den där pausen behöver kanske inte vara en dags fjällvandring. Den kan vara en kopp kaffe när du sitter ned och tänker på det du faktiskt har och värdesätter i livet. När jag gör det upptäcker jag att jag är rik, inte på pengar, men jag är rik!
Så blir min bön denna helg: Gud hjälp oss att se vad som är verkligt viktigt i livet. Hjälp oss att se vad vi faktiskt äger.
Amen!