Andra söndagen efter trefaldighet
Visst vet vi hur det är. Vi har rätt klart för oss i vilka sammanhang vi hör hemma och var vi tycker att vi inte passar in - eller var andra inte passar in.
Så läser jag Johannes beskrivning av hur det gick till när några människor fick uppmaningen att följa med Jesus. Det är som att Johannes är så ivrig att berätta, att han tar till alla namn han kan komma på för att beskriva vem Jesus är. Guds lamm, Rabbi, Messias... Ingen får ta miste på poängen: Nu är han här, Jesus, den vi väntat på och längtat efter!
Och som han kommer. Jesus kliver rakt in i människors vardag och arbete. Utan förutfattade meningar säger han orden Följ med och se! och två av personerna lämnar direkt sitt jobb och följer med Jesus. En tredje och fjärde lärjunge hänger också på.
Men så kommer en femte person som ställer sig en mer skeptisk fråga: Kan det komma något gott från Nasaret?
Det blir nästan som ett magplask i berättelsen. Från det att Johannes har beskrivit Jesus med innehållsrika, teologiskt laddade ord, så får vi en fördomsfull kommentar på sandlådenivå. Kan det komma något gott från den där byn?
Vi människor har tydligen alltid satt gränser för varandra och för oss själva, gränser för vilka som hör till och vilka som inte hör till. Gränser för utanför och innanför.
Men den stora gränsöverskridaren, det var Jesus själv.
Jesus kallar alla människor - till och med dem som ingen annan räknat med. Människor, vars brister och fel blir plågsamt tydliga längre fram i berättelsen när de grälar, är avundsjuka, missförstår, och slutligen sviker. Samma människor är också goda och fantastiska människor och de kommer att utgöra grunden för kyrkan.
Kallelsen till Guds rike bryter tydligen rakt igenom alla hinder, begränsningar och normer som vi människor sätter upp för vem som ska få höra till. Kallelsen till Guds rike handlar om att få upptäcka att jag är inbjuden till en gemenskap med Gud, om att alltmer få se att Gud finns närvarande mitt i det här livet som vi lever.
Kanske kan man tala om kallelse som att Gud känner oss innan vi själva gör det. Gud sträcker sig mot oss innan vi själv ens gjort något, för att visa sin kärlek till oss människor och för att söka vårt gensvar. Vi får alla vara med.
Men visst kan det vara lätt att vara skeptisk. Skulle det verkligen gälla alla? Skulle det gälla mig?
Likafullt är det samma svar från Jesus: Följ med och se!