Tredje söndagen i advent
Var det verkligen det här jag ville med mitt liv? Har jag gjort rätt val? Har jag satsat på det rätta? Hade det kunnat vara annorlunda? Den typen av frågor kommer när man har tid. Vi vet inte alltid om vi valt rätt - vi följer gärna strömmen - går dit andra går. Johannes Döparen, budbäraren som profeterna förutsagt, hade tid. Han satt fängslad och funderade och han var verkligen inte mannen som följde med strömmen. Han var extrem och kompromisslös, men osäkerheten fanns ändå där när han fick tid att fundera. Har jag verkligen satsat rätt? Är verkligen Jesus den vi väntat på? Och Johannes ställer frågan till Jesus. Han längtar troligen efter ett entydigt och handfast svar, men svaret blir varken ja eller nej. Jesus säger: "... att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud." Han får inget ja eller nej till svar men de tecken Jesus beskriver bär med sig en positiv respons.
Även vi är kallade att bana väg för Herren. Vi är Guds händer och fötter på jorden. Gör vi alltid rätt val? Satsar vi alltid på det rätta? Ibland - ibland inte. Kanske kan vi se tecken som visar på konsekvenserna av våra val, vår livsriktning. Är det en riktning som upprättar, befriar och skapar hopp? Också vi kan längta efter entydiga och handfasta svar, men det får vi inte alltid. Kanske är det en del av att vara människa. Men vi liksom Johannes kan alltid vända oss till Gud i bön om hjälp.
Så blir min bön denna dag: Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.