10 februari 5e trettondagen - Sådd och skörd
I februari drar jag i gång såprojekten inför sommaren. I början är det alltid frustration, bävan och väntan. Kommer det ens komma upp något? Kommer det bli för mycket? Det är så mycket i det kristna livet som går att beskrivas med bilder från denna värld. Sår jag till exempel i mitt liv, frön enligt Guds vilja eller sår jag frön av min egen vilja?
Jag tror att kristenheten och våra olika församlingar verkligen behöver be om Guds ledning om vart i våra liv vi ska lägga vår energi, och investera vår tid och vårt engagemang. Hur ska vi leva vårt liv och hur tänker och ser vi på oss själva och andra? Vi behöver be om hjälp om vilka sorts frön vi ska sätta, och när vi ska sätta dom. Och vi behöver ständigt komma tillbaka till vår största trädgårdsmästare för att få ledning. Vi behöver också rensa i våra egna odlingar regelbundet för att inte ogräs och kvävande plantor ska ta över och ta all näring och energi som finns i vår jord.
Ibland sår man fina växter som sen tar över och kväver annat, och då och då är det dags att gallra ur, så att några få plantor kan få växa sig stora. I detta får vi sedan alla komma ihåg, att den åker som vi lever i – både med och utan ogräs – är ett enda stort missionsfält. Det kan inte handla om att vi bara ska skydda oss från ogräset, utan att vi faktiskt också har chans att vinna det för Guds rike. Det var Jesu perspektiv – att även det allra värsta ogräs kan förvandlas till vete.
Paulus var en gång ett riktigt otäckt ogräs som ägnade all sin tid åt att förfölja kristna och utrota Kristi evangelium. Men han fick chans att träffa Jesus och hans liv förvandlades. Han blev hedningarnas apostel. Jag tror att vi alla är alldeles för rädda och bekväma inför det okända, och därför ofta avfärdar det som ”ogräs”. Det blir som att vi strör ogräsmedel både här och där i stället för att stå fasta och lita på att Gud håller allt i sin hand. För, när skördetiden är inne, då är det ändå Gud som skördar. Vi kan bara ta vara på den tid då ogräs fortfarande kan bli vete och låta Jesus få gro på nytt i våra hjärtan gång på gång. Blir vi kvar i honom och han i oss då ska vi bära frukt, det har han lovat (Joh 15:4-7). Och det får vi lita på.