När ryska armén tvingade bönderna lämna ifrån sig korna
Den ryska arméns drabbning med svenskarna år 1809 berörde på ett påtagligt sätt Pitebygden i allmänhet och Svensbyn i synnerhet. Det är inte bara i Pitsund kriget lämnade sina spår. Även bönderna i Svensbyn hörde till de drabbade, vilket framgår av gamla domstolsprotokoll.
Ryssarna kom till Svensbyn den 13 september 1809 och kommenderade byamännen att samla ihop 25 kor.
Foto: Bertil Sundkvist
Den lokala historien har förlänats en del intressant från denna tid. Bland annat utifrån domboken, vid ting i Piteå den 25 november 1809. Det följde efter ryssarnas besök i Svensbyn, där byamännen berordrades att ställa upp med 25 kor till ryssarna. Historien slutade med att tre bönder i Svensbyn fick infinna sig i rätten, i ett ersättningsmål för en uttagen ko.
Skyldiga lämna ko
Sune Bergstedt, Svensbyn, har i sitt förvar ett utdrag ur domboken och som han ställt till förfogande. Det refereras efter den svenska som då användes i skriftspråket:
"Företogs nu till detta ting instämd sak emellan bonden Olof Ersson i Svensbyn, kärande, samt bönderna Erik Persson och Nils Person därstädes svarande, angående Olof Erssons påstående att svaranderna utbekomma en ko emot återställande av sju ryska rubel i silver som käranden av ryska officierare uppburit för en ko som han till de, lämnat, men bort av svaranderna utgöras såvida det icke fullt betalt ryska kontributionen, vilken däremot hel och hållen utgått av Olof Ersson enligt betyg av kronobefallningsman Dyhr vilket ingavs sålydande:
Att Olof Ersson i Svensbyn sistlidne sommar utgjort sin fulla kontribution till kejserliga ryska krona men att större delen dess grannar därom mer och inte mindre restera och ibland dem Erik Persson, elva lispund bröd, två marker kött och trettioen och en halv jungfru brännvin anledning varav dessa ansågs närmare skyldiga att till ryska armén sistlidne höst lämna en ko tillsammans med Olof Ersson. Sådant varder på begäran intygat. Piteå den 25 november 1809, Johan Olof Dyhr.
Svaranden Nils Persson sade sig aldrig lovat käranden någon ersättning, än mindre och till honom utge någon ko".
Erik Persson ingav den 14 september 1809 följande skriftliga försäkring:
"Till Svensbyn den 13 september kommo tvenne ryska officerare med tjugofem soldater och genast skulle budkavle utfärdade att byamännen på två timmar skulle samlas, vilket ock skedde.
Då ryssarna ock kommo och kommenderade att tjugofem kor skulle ditskaffas. Då byamännen togo sig före att i godo övertala ryssarna att de skulle nöja sig med något mindre, men ryssarna bejakade ej mera än att det skulle hända att åtta eller nio stycken sämsta kor skulle lämnas.
Kunde inte vägra
Då blevo byamännen villrådiga. Om intet alla tjugofem kor skulle uttagas, på vad sätt det inom byn skulle bäst kunna jämkas, då byamännen gemensamt ingingo att de skulle för varje ko som skulle uttagas betala tretto riksdaler jämte vad ryssarna betala inberäknade. Och så gingo byamännen ihop två och två om varje ko dem ditskaffade. Då Olof Ersson och Anders Eriksson till ryssarna sin ko för sju rubler försålde.
Dager därpå den 14 bittida om morgonen reste jag till befallningsman Dyhr för att göra mig underrättad om han kunde sådant vägra, men det kunde han inte, utan lämnade en taxa varefter tretton rubel för en ko skulle betalas och tillika en restlängd på dem som ryska kontribution resterade och ville befallningsman att de resterande skulle utelämna kreatur.
När jag kom tillbaka och detta för byamännen berättade så togo de sig fria som ej resterande. Och som vi helt säkert trodde att ryssarna skulle få mera kor uttaga lovade vi att de skulle få byta kor med oss som de icke hade försåld. När vi detta hade avslutat yrkade ryssarna kreatur skulle ditskaffas, vilket skedde. Men när ryssarna då fingo höra att de efter taxan betala skulle och intet för något bättre på kokreatur fingo så foro de sin väg och alldenstund intet mera kreatur utgingo.
Sedan vi hade gjort bytet så anser jag mig intet mera skyldiga till Olof Ersson något mer ersätta än de övriga resterande".
Given ed och varning
Käranden hade, för vinnande av fullkomlig upplysning inkallat vittnena, drängen Anders Ersson och bonden Johan Nilsson från Svensbyn, vilka var för sig särskilt intygade:
Anders Ersson: att Erik Persson uttrycklighen lovat ersätta Olof Ersson en ko som han till ryssarna levererat samt då även emottagit de penningar som Olof Ersson för kokreaturet uppburit. Uppläst.
Johan Nilsson: att samma morgon som byamännens utskickade från befallningsman Dyhr återkommit och något avtal mellan Olof Ersson och Erik Persson skall förefallit om en av ryssarna uttagen ko hade Olof Erssons hustru erbjudit Erik Persson det för samma ko uppburna sju rubel i silver, men Erik Persson då vägrat därmed mottaga med försäkran att hon skulle få sin ko tillbaka. Uppläst.
"Varöver resolverades, som Erik Persson utan allt förbehåll lovat till Olof Ersson avlämna en ko istället för den som Olof Ersson i sistlidne september månad till ryssarna måst utgiva, alltså varder och Erik Persson härtill förpliktigad emot det han av Olof Ersson äger att uppbära det för kon bekomna sju rubel silver varom likväl böra avräknas ersättning för denna lagsökning som av Erik Persson bör med en riksdaler sexton skillingar banco ansvaras med honom lämnad rättighet att om delaktighet i denna ersättning söka särskilt utföra med den eller de han förmenar vara därtill skyldiga. Avsagt år och dag som förr skrivit står på häradsrättens vägnar, slutar utdragen ur domboken.
Så jobbar vi med nyheter