Storsunds väv- och handarbetsförening träffas varje måndag. Stående från vänster: Arla Nyberg, Ing-Marie Öhman, Anita Lundström, Britt-Marie Holmström, Annette Jonsson och Maria Molina Nordenstam. Sittande Grethe Pedersen och Mona Backman.
Den nuvarande föreningen har rötter långt tillbaka i tiden. Från början hette den Storsunds husmodersförening, sedermera Storsunds vävstugeförening. Men i takt med att medlemmarna blev äldre förde föreningen en alltmer tynande tillvaro. När föreningen riskerade att upplösas tog Grethe Pedersen, Arla Nyberg och Anita Lundström krafttag och blåste nytt liv i föreningen.
– Det blev vindkraft här också, skrattar Mona Backman från Koler som är en av föreningens idag cirka 15 medlemmar, inklusive hedersmedlemmarna Sonja Andersson och Maj-Britt Berg, båda över 90 år och från den "gamla stammen" väverskor i Storsund.
Föreningens namn är numera Storsunds väv- och handarbetsförening.
– Vi ville bredda verksamheten till alla sorters handarbeten och inte bara vävar, berättar Anita Lundström.
Medlemmarna träffas, precis som tidigare, varje måndag på övervåningen i byagården. Här står fem vävstolar uppradade, alla med olika pågående vävar i olika tekniker.
– Många vävstolar har idag bränts upp för att ingen vill ha dem längre, konstaterar Mona Backman.
– Ska du sälja en vävstol idag får du mer betalt om du säljer den som ved, säger Anita Lundström.
Den anrika vävföreningen i Storsund har fått nytt liv. I verksamheten ingår numera mer än bara vävnad. Maria Molina Nordenstam är föreningens yngsta och nyaste medlem. "Det är jätteroligt att väva men just nu håller jag på att lära mig sticka", berättar hon.
Men det finns hopp för framtiden. Nya generationer har börjat intressera sig för vävning och för handarbete överlag. Maria Molina Nordenstam är föreningen nyaste och yngsta medlem.
– Jag har aldrig vävt förut, det är jätteroligt, men just nu håller jag på att lära mig sticka, berättar hon.
Mycket material, som garner, mattrasor och som här, inslagsvarpar, fanns kvar i lokalerna när den nya föreningen tog vid.
Föreningen har fått bidrag från vindkraften och har bland annat haft en mycket uppskattad vävkurs med textilläraren Ros-Marie Lundberg Edström.
– Tycka vad man vill om vindkraften men visst är det bra att en viss del går tillbaka till byarna. Ju mer det blåser desto bättre för oss, vi vill söka mer medel och gå fler kurser, säger Anita Lundström.
Britt-Marie Holmström gör sig redo vid väven.
Både hon och övriga deltagare öser beröm över sin kursledare.
– Hon har hjälpt oss mycket och har gett oss många nya och roliga idéer kring hur man kan använda det man vävt, det är så mycket mer än bara mattor och löpare, säger Anita Lundström och visar som exempel på de väskor man tillverkat av vävt tyg.
Det finns många alster i förrådet som föreningens medlemmar skapat och som används till vinster vid bingokvällarna.
En viktig del i verksamheten är också det sociala. Fikastunden är helig för deltagarna som kommer från olika byar i området.
– I småbyar träffar man inte så mycket folk så våra träffar här är viktiga för att knyta sociala kontakter och få "vardagsskvallret", skrattar Mona Backman.