Inramningen bestod av strålande sol, nyklippt gräsmatta, fika som Thomas Åberg lovade skulle komma, Guds ord förmedlade av Kristina Flinkfelt, tilltalande musik framförd av sångerskan Anna-Lena Forsman, gitarristen Jan-Ove Nilsson och basisten Ulf Sundström. Trion bjöd på Bob Dylan i Nationalteaterns version "Men bara om min älskade väntar", Anne Linnets "Tusind stykker", Cornelis "Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind" samt "Summertime". Anna-Lena Forsman har rösten.
Om musiktrion drog fram applåderna så var det tystnad som rådde när Bo Henricson berättade. Mer än 100 personer hade sökt sig till Storbodsund, och sällan har väl så många suttit så andäktigt tyst och lyssnat.
Bo Henricson gav en personlig berättelse om sitt liv, om hur det är att förlora och att vinna.
Livet förändrades
Som 16-åring träffade han sin stora kärlek Hanne. Året var 1967. Det blev giftermål och 1975 flyttade familjen till Arjeplog. 2003 flyttade det fjärde och yngsta barnet hemifrån.
Då började Bo och Hanne att dra upp planer för ett liv som pensionärer. Det handlade om drömmar om ett fint liv tillsammans och hur man sparade pengar för att förverkliga saker och ting.
Men istället blev det ständiga resor till Sunderbyns sjukhus. Hanne drabbades av cancer och behandlingarna var många.
- I dag är en resa till Sunderbyn det värsta jag vet, säger Bo.
Han berättar om den sista tiden, om hur han och Hanne uppskattade besök av vänner och bekanta, men också om den sista dagen Hanne levde, om begravningen och sorgen.
"Ryck upp dig, du ser ju ut som om du sålt smöret och tappat pengarna".
- Chefen på vårdcentralen ruskade om mig när jag kom tillbaks till jobbet och såg ut som ...
- Det var bra, mitt sorgearbete behöver inte gå ut över andra.
Bo Henricson insåg sin situation. Han var ensam i huset hemma. Men han lovade sig själv att inte ta in någon ny kvinna i livet och huset. Han var en förlorare men bestämde sig för att vara den samlande kraften i familjen, att han skulle laga riktig mat och inte hemfalla åt halvfabrikat, typ pizza och hamburgare.
Och hans hus skulle inte se ut, eller lukta som om det bodde en sur gammal gubbe där.
Det han inte gjort förr, det fick han göra nu. Men barnen tyckte nästan att det gick för långt.
"Du behöver väl inte storstäda varje söndag", var deras kommentar.
Blev en vinnare
Sedan berättade Bo om patienten från Roslagen som kom in en dag på vårdcentralen och som han hjälpte. Hur några mejl, telefonsamtal och en inbjudan långt senare kom att förändra livssituationen. Hur han blev en vinnare.
- Jag hade inte letat, men nu var jag kär som en 16-åring.
Bo Henricson berättade om giftermålet med Margaretha och han noterar med glädje hur hans barn ser på hans nya liv.
- De trodde nog att jag var en gammal gubbe ...