Martin Widmark - populär men inte känd
Varenda unge har läst hans böcker, men knappt någon vet hur han ser ut. Skönt, tycker författaren Martin Widmark som skrivit årets radiojulkalender. Är det något han fasar för så är det att bli känd.
Martin Widmark har skrivit julkalendern "Nelly Rapp - en gastkramande jul" för radion. Katja Levander spelar den modiga monster-agenten Nelly Rapp.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
- Jag blir inte igenkänd, säger Martin Widmark. Vuxenförfattare har nästan alltid sina bilder på baksidan av boken, men det har inte barnboksförfattare. Jag är väldigt tacksam för det. Böckerna får hemskt gärna bli kända, men jag vill inte vara känd över huvud taget.
I blå jeans, grånat skägg och håret ledigt bakåtstruket i en hästsvans sitter han i en soffa på Sveriges Radio för att prata om årets julkalender. Intill sitter Katja Levander, 12 år, som spelar den modiga monsteragenten Nelly Rapp i radioföljetongen. Hon har läst de flesta av Martin Widmarks böcker - inte för att hon varit tvungen på grund av rollen, utan av eget intresse.
- Jag tycker de är jättebra, spännande och fantasifulla - det är därför jag har läst så många, säger hon.
Outsinlig fantasi
Sedan debuten för nio år sedan har Martin Widmark hunnit skriva nästan 50 böcker, indelade i fem olika serier. Och fler ska det bli, just nu håller han på med en ny äventyrsserie om 14-årige Tyko Flores som en dag hittar porten till en annan värld dold i silvergruvan där han arbetar.
- Jag har nog en outsinlig källa till fantasi - så länge jag får vara frisk och någorlunda bekymmersfri, säger Martin Widmark.
Länge skrev han sina böcker parallellt med jobbet som folkhögskolelärare i svenska för invandrare. Men till slut blev det för jobbigt att dela upp livet i två halvor och för fyra år sedan bestämde han sig för att satsa på författarskapet på heltid.
Hans böcker är nästan alltid spännande; deckare för barn, spök- och monsterhistorier anpassade för slukaråldern. Men skurkarna, monstren och häxorna är sällan helt igenom elaka i Martin Widmarks böcker.
- Härom dagen frågade mig ett barn om jag var modig. Jag sade nej, jag är livrädd. Jag är livrädd för allting. Just därför är det viktigt för mig när jag skriver om brott eller om monster att det slutar med att Nelly eller Lasse och Maja förstår varför den här personen lurade till sig pengar, eller varför den här personen skriker så mycket och framstår som så himla skrämmande.
Bearbetar egna rädslor
På sätt och vis är det sina egna rädslor han bearbetar i texten. När Nelly Rapp träffar en Frankensteinare, en person sammansatt av olika kroppsdelar där kopplingen mellan hjärta och hjärna hamnat i total osynk, utgår det från barndomens minnen.
- Det påminner mig om när jag går över torget i Linköping som liten pojke och så plötsligt skriker fyllona "Öööööh!!!". För mig var det ett monster som ställde sig upp och vrålade, jag förstod inte mer än att jag var livrädd för den här personen.
Han har själv beskrivit sig som en glad skit och framstår under intervjun som en omtänksam person, som mer än gärna stiger åt sidan för att ge 12-åriga Katja en extra stund i rampljuset. Han är ganska nöjd med att slippa stå där själv.
- Man kan undra vad man har för drivkraft som författare när man spottar ur sig 50 böcker? En kompis sade att jag antagligen skriver för att jag letar efter mig själv. Och det är en väldigt stark drivkraft.
FAKTA Årets julkalender
FAKTA
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!