Risberget skulle bli Pitebygdens malmfält
Det fanns en gång stora drömmar om gruvbrytning i Sjulsmarksområdet, efter järnbruksepoken i Rosfors. Detta sedan man 1918 lokaliserat intressanta malmfyndigheter vid Risberget och Jaktberget i Sjulsmark, dessa bedömdes vara en god forsättning på den så kallade Rosforsmalmen.
Byggmästare Efraim Åkerlund, Norrfjärden, var en av de som aktivt arbetade för en gruvbrytning i Risberget och Jaktberget. Han dog 1957 i en ålder av 88 år.
Foto:
På en gammal karta över "Risbergets malmfält" undertecknad Sjulsmark den 28 augusti 1918 uppges att större utslag erhållits, som också gick utanför de inmutningar som gjorts.
- Den exakta malmmassan är för närvarande svår att bestämma, men torde med säkerhet kunna påvisas på en kvadratkilometer, har antecknats på kartan.
Jämn malmförekomst
Det undersökta fältet uppgavs visa en jämn malmförekomst, vilken förekom blandad med grå gnejs och glimmer.
En notering har gjorts att fosforhalten tycks vara ringa och att malmkroppen sträcker sig i nordvästlig riktning.
- Den torde utgöra en fortsättning av den så kallade Rosfors-malmen.
En av de som var inblandade i utredningen kring Risbergets gruvfält och möjligheten att hitta brytvärda malmförekomster kring Jaktberget var byggmästare Efraim Åkerlund i Norrfjärden.
Detta framgår med all tydlighet av ett brev som är daterat den 23 april 1928 i Hamburg undertecknat av Valfred Karlsson, sysselsatt med järnhantering och bosatt i Hamburg, Tyskland.
Karlsson ville att Åkerlund noggrant skulle ange var inmutningspunkterna låg på såväl Risberget som Jaktberget
- Det är mycket brådskande att få klart inmutningspunkternas läge, uppger Karlsson.
Bygge av hamn
Samtidigt vill Karlsson att Åkerlund skall offerera honom ett landområde vid Granholmen i Kopparnäs, för att där ordna en hamnanläggning och lastageplats.
- Lastkajanläggningen bör utföras för en utlastning av cirka en miljon ton årligen.
Valfred Karlsson ber också Efraim Åkerlund att besöka Risberget och där se vilka möjligheter det finns för att uppföra bostadshus för gruvdriften.
- Det är mycket troligt att jag längre fram blir i tillfälle att skaffa er en del större byggnadsuppdrag, klargör Valfred Karlsson slutligen i brevet.
Om arbetet gick vidare i någon form och om borrningar påbörjades förmäler inte historien.
En särskild specifikation finns bevarad som visar att för området fanns 32 mutsedlar. Alla utfärdade för Sjulsmarksbor. För Risberget har 15 mutsedlar antecknats för Johan August Öhman, innehavare av fastigheten Sjulsmark nummer 8
Nils Olof Olofsson finns antecknad för två mutsedlar, Erik August Berg för sex mutsedlar, Fritz och Elof Olofsson för två mutsedlar och Albert Olofsson för två mutsedlar
Carl Johan Forsberg har en mutsedel för Jaktberget, Johan. August Olsson har en mutsedel för samma område. Nils Olof Nilsson har tre mutsedlar för Jaktberget.
Länge hade det talats om att bergen runt Sjulsmark skulle innehålla malmfyndigheter. Redan 1830 gjordes de första inmutningarna i Ristjäln, vid Rosfors. Där var personer från såväl Sjulsmark som Öjebyn inblandade. Även malm från Klöverberget och myrmalm från Krokvattnet fanns med i det som till en början provades.
Småningom bildades ett bolag och bytning börjades i Ristjälen. På det följde masugnsbygget vid Rosfors och därefter började utvinning ur malmen. I mitten av 1860-talet annonserades om olika järnprodukter som tillverkades vid Rosfors bruk. Men genom allt för höga omkostnader och att malmen inte var av bästa kvalitet, vilket medförde att malm tvingades inskaffas från annat håll, så lades bruket ned.
Vid närliggande Alters bruk bedrevs också järntillverkning en tid. Men i slutet av 1880-talet upphörde järntillverkningen genom att transporterna gick med förlust.
- Därigenom är nu hoppet om norra stambanan snara framdragande genom länet som skulle ge bättre kommunikationer åt Alter, Selet och Melderstein förintat, konstaterades det i tidningen Norrbottens-Posten.
Så jobbar vi med nyheter