Det bröllopet skulle byborna i Sjulsmark sent glömma
Året var 1894. Den 18 oktober lovade bondsonen Olof Algot Olofsson, Sjulsmark, att älska Johanna Amanda Nilsson från Sikfors i nöd och lust, vid ett bröllop som firades hemma på gården i Sjulsmark. Ett bröllop som dock sent skulle glömmas i byn.
Bröllopet i Sjulsmark kunde ha blivit som vilken vanlig festlig tillställning som helst, där alla kunnat bryta upp nöjda och belåtna. Men allt fick för brudparet och dess familjer en obehaglig vändning när byungdomarna satte igång med vandalisering.
Foto:
Ny social status
För brudparet innebar bröllopet även en övergång till nya roller och en ny social status i byn.
Vigslar hölls på den här tiden för övrigt oftast i hemmet, som smyckats för festligheterna.
Brudparet brukade under bröllopsfestligheterna, som ibland varade ett par, tre dagar, då och då visa upp sig för "koxarna", de objudna gäster som samlats utanför bröllopsgården för att se brudparet. Många gånger tvekade heller inte brudsiarna att framföra sina synpunkter på i synnerhet brudens utseende och vandel.
Bröllopet hos Olofsson i Sjulsmark kunde ha blivit som vilken vanlig festlig tillställning som helst, där alla kunnat bryta upp nöjda och belåtna. Men festligheterna fick en vändning som knappast brudparet eller deras släktingar förväntat sig.
Skar sönder pulsåder
Byns ungdomar tog sig nämligen helt plötsligt för, och säkerligen under rusets inflytande, att under det bombardera ladugården. Mer än 50 smårutor slogs sönder. Dessutom kunde familjen Olofsson till sin förskräckelse konstatera att ungdomarna släppt ut kreaturen. Tydligen var ungdomarnas avsikt att mangården skulle utsättas för bombardemang, vilket dock inte kom till stånd.
Det berättas att en av ungdomarna skar sönder en pulsåder på en brännvinsflaska. Läkare måste tillkallas för att ta hand om den skadade.
Vidare konstaterades att ungdomarna farit runt gården, där de brutit sönder en stöttning och kastat den i gårdsbrunnen. Även hade en del spadar, gräv- och andra redskap vräkts ner i en avträdeslår. De hann även att sticka ner liar i höet i hölidret.
Vid tillfället uppges också 50 kronor och fem silverskedar ha försvunnit.
Plev kommunpolitiker
Om brudgummen Algot Olofsson kan berättas att han senare i livet blev en av förgrundspersonerna inom det kommunala livet i Norrfjärden.
Han tillhörde kommunalfullmäktige från det institutionen inrättades 1919 fram till 1938. Han var även ledamot av kommunalnämnden, barnavårdsnämnden och familjebidragsnämnden, satt i styrelsen för Norrfjärdens kraft AB och var under många år även nämndeman. Olofsson, som var född 1872, gick ur tiden 1942.
Hustrun Johanna Amanda, född 1873, dog 1941.
Stormig ungdomshelg
Det var för övrigt samma höst som prästen Axel Sandin, då även ledarskribent i tidningen Norrbottens-Posten, i tre på varandra följande ledare lät utgjuta sin ilska över den stormiga Mikaelihelgen i Öjebyn, den stora ungdomshelgen.
-Huvudändamålet med dessa helger synes tydligen inte vara att besöka Herrens hus och uppbyggas av ordet utan att istället roa sig, konstaterade Sandin i en av ledarna och reagerade starkt över ungdomshelgens supliv.
-Ungdomen reser i stora skaror till staden för att besöka krogarna och köpa det sedvanlig brännvinet och därmed börja supandet, påpekade Axel Sandin och framhöll att dryckenskapen och ett sedeslöst liv därmed befordrades.
-Den druckna ungdomen frånnarras sina pengar genom karuseller och andra nöjestillställningar, slog Axel Sandin fast.
Han hävdade att genom ungdomshelgerna fortplantades supseden från generation till generation, som någonting nästan nödvändigt.
-Det har visserligen anmärkts och kan ej eller sakna en viss sanning att det händer oftare att en fallen drinkare blir omvänd till Herren än en egenrättfärdig och upplåst absolutist, att "publikaner och syndare förr skola ingå i himmelriket är fariséen" men därmed kan och behöver inte följa förnekandet att den sanningen att fylleriet är ett stort hinder för Guds rikes seger och ordets kraft på människors hjärta, avrundade Axel Sandin.
Pojkliga härjade
Det var också det här året en pojkliga härjade i Piteå. Åtta pojkar i åldern 9-14 år, som namngavs i tidningen, hade erkänt diverse tillgrepp. Samtliga elever gick i skolan och hade besökt brödbodar och andra affärer.
-Rätteligen borde även föräldrarnas namn ha utsatts då förhållanden av denna art i regel pekar hän mot ett orsaksförhållande som heter dåliga hem, hem där antingen luften själv i en eller annan gestalt dväljes eller där åtminstone slapphet och likgiltighet för barnen är rådande, där föga eller ingen tillsyn över barns göranden och låtanden finns, noterades det i tidningen Norrbottens-Posten
Dessutom påpekades minderårigas cigarettrökning på gatorna.
-Minderåriga pojkar och halvstora slynglar med cigarett i mun- denna vidriga företeelse uppträder litet varstans ibland oss, berättar tidningen och har även noterat ett nidingsdåd vid Strömnäsbacken, utanför patron J. Holmgrens bostad. Där fanns en hängande lykta och lampa sönderslagen samt tre planterade björkar avbrutna till den lilla allé som ledde fram till snickare E.M. Berglund på Strömnäs.
-Det är i hemmet i barnkammaren som lydnaden skall insläpas, trotset och egensinnet brytas, slog Norrbottens-Posten slutligen fast.
Så jobbar vi med nyheter