Det finns många berättelser om att härfågeln varnar människorna vid fara. Arten upptäcktes i Sverige första gången under första halvan av 1800-talet sig, men försvann omkring 1920. Senare etablerade sig arten på nytt för att återigen försvinna och nu betecknas fågeln som nationellt utdöd.
År 1904 sköts en härfågel i Jokkmokk, vilken sedan förärades Norrbottens museum av kronolänsman E.A. Westerlund i Koskats. Vid det tillfället påpekades att härfågeln inte observerats nordligare i Sverige än vid Sundsvall. Då hade man glömt händelsen i Rosfors.
Vid ytterligare några tillfällen har härfågeln varit synlig i Norrbotten.
Några år senare kunde bygdens folk också läsa om en annan märklig naturhändelse vid Rosfors där den då verksamme förvaltaren
E. Jonsson, huserade en tam trana på egendomen.
Upp i rök
Data om dessa gestalter i bruksledningen vid Rosfors är mager, i brist på skriftliga källor. Vid en förödande brand 1906 gick nämligen ovärderligt källmaterial om Rosfors upp i rök.
Johan Elof Frisendahl var född i Hammaren, Ragunda och avlade 1871 examen vid Ultuna lantbruksskola. Innan flytten till Rosfors var Frisendahl bosatt i Sotenäs, dit han kom som 25-åring.
Han titulerades genom åren som lantbrukare, skolföreståndare, godsägare, patron och lantbruksdirektör.
1882 finns han i Pitebygden, gifter sig i Rosfors med Anna Sofia Pettersson från Skärkind, Linköping. Samma år föds dottern Anna och följs sedan av sönerna Johan, August och Arvid födda 1883, 1884 och 1886.
August dör, efter nöddop, fyra dagar efter födelsen.
Noterbart är att det år sonen Arvid föds i Rosvik taxerar patronen för en inkomst av 500 kronor.
1884 berättas att Rosfors bruks innehavare sitter som valman för att välja landstingsmän och även det året annonserar om sina mjölkombud till Piteå.
Jaktintresserad
Elof Frisendahl försattes i konkurs, på egen begäran den 20 juli 1887, och egendomen utbjöds vid auktion i december samma år.
Det året föds dottern Elin, som senare gifte sig Fridner. I Edefors föds sonen Axel år 1890.
Dottern Anna levde till 1976, Johan gick ur tiden 1971, Arvid 1965, Elin 1959. Vad som hände sonen Axel är oklart.
Elof Frisendahl bosatte sig 1888 i Edefors, där han arrenderade Åminne fram till 1902. Han var även föreståndare för Norrbottens lantbruksskola i Åminne. Verksamheten lades ner 1914, efter 36 år. Hushållningssällskapet köpte då Grans egendom i Öjebyn och startades Grans lantmannaskola.
De sista yrkesverksamma åren var Frisendahl lantbruksdirektör. Han avled 1932, 82 år gammal.
Frisendahl var mycket jaktintresserad. Han utgav flera jaktskildringar från Norrbotten, inte minst från trakterna av Sjulsmark och Rosfors. Dessutom medverkade han i ett flertal facktidskrifter. Under Norrbottensåren var han aktiv i länets utveckling, genom landsting och hushållningssällskap.
Tam trana
I november 1893 berättas att förvaltaren av Västerbottens banks egendom i Rosviks, E. Jonsson, hade en tam trana som följde honom vart han än gick. Jonsson lämnade själv en berättelse om händelsen, där han omtalar att tranan togs som liten från sin mor under våren.
- Den har alltsedan visat sig fullt belåten med sin styvmoderliga uppfostran härstädes.
Trots att tranan var flygfärdig gjorde den inget som helst försök att ställa kosan söderut. Då och då gjorde fågeln egna utflykter kring ägorna, men återvände troget till sin vårdare.
Jonsson berättar att fågeln promenerade som en trogen hund vart helst han begav sig, såväl till grannar som till andra byar.
- Hon föredrar att gå sakta. Blir hon under sådana långa promenader långt efter tar hon vingarna till hjälp och kommer i flygande fart.
Fågeln vistades under den kalla årstiden inne i ladugården.
- Där är den belåten med sitt vinterkvarter, ja, känner sig som herre på täppan, "Husfred och mat" är hennes tysta valspråk gentemot barn och hundar. Kommer de in när hon fått sin mat så jagas de med hast på dörren, berättade förvaltare Jonsson.
Tidigare, under våren, det året berättas det i tidningarna en ruskig historia om hur volontärer vid regementet i Notviken, Luleå, bedrivit tranjakt inom det militära området En trana flaxade inom området. En av volontärerna sköt ett skott mot fågeln, som skadades. Fågeln började springa för att rädda sig och förföljdes sedan av ett 20-tal personer vilka beväpnat sig med störar och andra tillhyggen. En av volontärerna hann upp tranan och med ett kraftigt slag av en påk förpassades den till de sällare jaktmarkerna.
Carl Anton Hedqvist, Pitebygdens store trävarupatron, blev 1897 ägare till Rosfors. Han satsade, efter järnbrukstiden, på jordbruk och skog. Familjen Hedqvist hade egendomen fram till 1924. 1930 drev jägmästare Einar Bosaeus jordbruket vidare, varefter bruket bytt ägare flera gånger.