En grupp inom PRO i Infjärden har gjort en djupdykning i det material Malcolm Boström lämnat efter sig, sedan han 1978 gick ur tiden för att förenas med sin enda och eviga kärlek, gruvfogdedottern Ninni Andersson från Kiruna.
Plikttrogen
Trots korta, fragmentariska format ur Boströms mångåriga skrivande når studiegruppen ändå långt, med en blandning av läsupplevelser från det Malcolm Boström åstadkommit genom åren. En bra balans mellan omfång och ambitioner.
Själv fick jag förmånen att under närmare tio år arbeta med Malcolm Boström, som alltid plikttroget lämnade ifrån sig ett välformat material, såväl vad gäller text som bilder. Med tanke Malcolm Boströms anspråkslöshet, att verka utan att synas, skulle han säkerligen inte ha gillat att på detta sätt lyftas fram i ljuset – i en skrift. Han som hellre ville att andras levandsöden skulle lyftas fram.
Boström var den sanne idealisten. När löneförhöjning kom på tal hos Piteå-Tidningen, för det skrivna materialet, vägrade han ta emot erbjudandet. När han fick en ny cykel för att ta sig ut på sina reportageturer – sedan den gamla till hans förskräckelse förde en del missljud i ett tv-program där han medverkade – lät han den nya cykeln bara komma fram under helgerna och i högtidligare sammanhang.
Drömsk poet
Många och långa har samtalen varit med Malcolm Boström, såväl på redaktionen, som i hans skrivarstuga som på hjortronmyrarna, där hans eget öde var något alldeles extra. Där han väckt såväl nyfikenhet som inspiration att ta reda på mera om människor i tillvaron. Mycket av hans efterlämnade material har jag även haft tillfälle att plöja igenom. Korrekta referat kring vad som utspelade sig i bland annat byarna, på föreningsmöten och möten med enskilda personer. Hela tiden finns naturens skönhet i bakgrunden, med Rokån som en central punkt i tillvaron.
I vissa sammanhang är Malcolm Boström något av en "Dan Andersson light". Men så var också Dan Andersson Boströms store "idol". Han fick träffa honom under sin tid som yrkesmilitär då det blev tillfällen att samtala med honom. Ibland, i sitt skrivande, blev Boström en drömsk poet, med inspiration från Dan Andersson.
Han uppmärksammades också för sin långvariga kulturella gärning, som en bygdens skildrare, av Piteå kommun och fick 1974 motta kulturpris.
Malcolm Boström är väl i dag så gott som bortglömd bland PT:s läsare, men på 1930–60-talen var han en mycket läst skribent under de många signaturer han trädde fram. Den mest kände var nog Ragnar Linder. Nu finns en del av det material han glatt många läsare med i den skrift som PRO i Infjärden sammanställt.