Piteå-Tidningens insamling var i första hand för att få fram pengar för anskaffande av bohag till den drabbade familjen, Anna och Konrad Karlsson samt deras barn vilka fick flytta in i en närbelägen fäbodstuga.
När branden utbröt i Stormyran var Anna Karlsson och några av barnen hemma. Maken Konrad befann sig i Bergsviken, där han fått jobb med att bygga Bergsviksbron.
Anna Karlsson var sysselsatt med att tvätta kläder i ladugården. Det var så pass varmt denna majdag att familjens två kor hade släppts ut för att beta, och undkom därmed att bli innebrända.
De hemmavarande barnen befann sig i ladugården. En av dem, en liten pojke, kom plötsligt rusande till modern för att larma om att det brann på ladugårdstaket. Lågorna spred sig till mangårdsbyggnaden. Branden fick nämligen ett mycket snabbt förlopp.
Fadern sprang hem
Närmaste granne fanns en dryg kilometer bort. Barnen skickades iväg efter landsvägen och ropade hela tiden på hjälp. Den som kom först till brandplatsen var hemmansägare Elis Bergdahl. Han befann sig på sitt skogsskifte i närheten av Stormyran. Chaufför Ludvig Lundström från Fagerheden som kom vägen fram i sin bil observerade barnen och skyndade sedan till Stormyran.
Bergdahl och Lundström hjälptes åt att rädda vad som gick att rädda. Det blev några klädesplagg, ett bord, och symaskinen samt 50 kg mjöl. Under tiden hade fler uppmärksammat branden. Småningom kom tre brandsprutor från Roknäs, men då var allt nedbrunnet, familjen på bar backe, hemlös och utblottad.
Fadern fick meddelande om vad som skett och började springa för att möta turbussen till Roknäs för att därefter springa vidare till Stormyran för att mötas av en nedbrunnen fastighet. Det var bara rök och aska kvar av det hem han samma morgon lämnade.
Slet ut barnen
Det var andra gången på fem år som Karlssons drabbades av eldsvåda, men tredje gången samma fastighet drabbats av brand. Första gången fastigheten brann ned var år 1913, då det var en annan ägare till stället. Anna Karlsson fanns då där, anställd som piga.
När familjen Karlsson första gången, år 1931, drabbades av eldsvåda var även den mycket dramatisk.
Tea Karlsson, i dag bosatt i Mogården, Piteå, och änka efter en av familjen Karlssons söner, Allan, berättar att svärmodern då befann sig i en mycket kritisk situation med barnen.
- Barnen hade gömt sig för röken, under locket i kökssoffan och i vedkistan, som modern under stor fara lyckades få ut. Ett av barnen, som låg i en vagga på köksgolvet, räddades också. Barnet i vaggan, bara några månader gammalt, hade tyvärr dragit in så mycket rök i lungorna att denne senare avled till följd av skadorna. Min make Allan, som då bara var ett par år gammal, fick brännsår. Han hade märken kvar från den dramatiska branden under hela sitt liv. Svärmor Anna gjorde en beundransvärd insats. När hon plockat ut barnen föll för övrigt hela taket ner bakom henne, erinrar sig Tea Karlsson från vad som berättats i familjen.
Utan sängkläder, mat och inte ett öre i kontanter stod familjen i Stormyran den här majdagen 1936. Dessutom med ett oförsäkrat hus. På grund av de ringa förtjänster hade Konrad Karlsson inte haft möjlighet att erlägga brandpremien, men hade tänkt återuppliva försäkringen i och med att han fått arbete med att bygga Bergsviksbron och därmed kunde få loss någon krona.
När huset byggdes upp för tredje gången blev det inte på samma tomt utan på Åbacken, vid bron över Rokån i Stormyran.
Konrad Karlsson var född i Björkliden, Långträsk, gifte sig med Anna Berg från Blåmyran och bildade det egna hemmet i Stormyran, ett ensamt ställe mellan Fagerheden och Roknäs. Familjen fick elva barn. Konrad Karlsson som var född 1891 gick ur tiden 1967. Hustrun Anna, född 1896, avled 1966. De var då bosatta i centrala Piteå. Vid den tidpunkten var nio av barnen i livet.
Många bränder
Under loppet av några dagar bröt det år 1936 ut ett flertal bränder runt om i bygden.
I Klubbgärdet ödelades tre fastigheter den 21 maj. Det började vid midnatt brinna hos sågverksarbetaren Ismael Berglund. Inom några minuter hade elden kastat sig över till snickaremästare J.V Öbergs uthusbyggnad, som också brann ned. Elden gick vidare till sjukvårdare Hedqvists fastighet.
Det rapporterades vid ungefär samma tidpunkt också att Gustav Åströms hus i Rågrindan, Öjebyn brunnit ned, att Edvin Lundberg i Muskus förlorat sin mangårdsbyggnad och att vedhandlare Evert Lindblom, Lillberget, Arvidsjaur förlorat sin fastighet, i vilken han hade en ståtlig prissamling från sin skidlöpartid. Den röde hanen hade även gett sig på ladugården hos Gustav Andersson i Älvsbyn och hos Albin Engström i Rosvik. Charkuterifabriken i Älvsbyn brann också ned till grunden.
Det brann så friskt denna vår i Pitebygden att ortens brandstodsbolag, genom annons, uppmanade försäkringstagarna att, med anledning av vinterns sprängeldning, se till eldstäder och murstockar.