Hjalmar Olsson var född på "Lill-Söder" i Roknäs. Han var son till slaktaren och skomakaren Karl Olsson, som i sin tur var son till fältjägare Olof Redoutte i Roknäs. Hjalmars mamma hette Maria Elina, född Risto, och hade sina rötter i Karl Gustavs församling i Tornedalen.
Hjalmar Olsson var näst yngst av sex barn och växte upp under enkla förhållanden. Barnen föddes mellan åren 1893-1903. Först kom en Karl Hjalmar, som dog i unga år, och följdes av Ester, Agnes, en ny Karl Hjalmar och Axel.
Föräldrarna gick tidigt skilda vägar. Mamman blev kvar en tid i Roknäs och födde ytterligare två flickor, mellan åren 1907 och 1908. En av flickorna, Anna, dog späd, bara några dagar efter förlossningen. Den andra dottern Aina Elisabet förblev ogift och flyttade till Umeå. Dit flyttade senare även mamman, där hon avled 1946.
Fadern flyttade till Kiruna och gifte om sig med en Kalixflicka och fick två söner. Karl Olsson dog 1945 och hans andra hustru 1953. Deras aska förvarades i kolumbariet i Kiruna fram till 1967, då de gravsattes på Kiruna kyrkogård. På kyrkogården vilar även sonen Sixten Sylvester född 1911 och död 1998.
Bodde i Berlin
Hjalmar Olsson från Roknäs fick sannerligen uppleva ett märkligt liv under sina cirkusår med arbeten, ständiga uppbrott, resor och äventyr. Konstateras kan att bakom cirkusens spännande magi låg ofta hårt arbete och ett enkelt liv. Under många av sina yrkesverksamma år var Olsson bosatt i Berlin, Tyskland. När Olsson, som förblev ogift, gick ur tiden den 24 juli 1979 bara kort efter sin 80-årsdag, var han bosatt på Upplandsgatan i Stockholm.
Bara något år tidigare deklarerade hästakrobaten från Roknäs:
- Jag tänker rida mina hästar 25 år till!
Så blev dock inte fallet.
Innan livet fylldes av turnéer arbetade Hjalmar Olsson en tid vid järnvägen, och var då stationerad i Bölebyn. Dessförinnan hade han lärt sig bagaryrket och var en tid sysselsatt i ett bageri i Piteorten. Sedan tog han tåget söderut, bytte småningom yrke till operettsångare och framträdde då en tid under artistnamnet Charlie Olsson.
Under första världskriget hamnade han i cirkusmanegen med ett gage av två kronor i veckan för att, på sitt favoritdjur hästen, framföra halsbrytande saltomortaler och konstryttaruppvisningar.
Gjorde klisterreklam
Hjalmar Olsson turnerade, under artistnamnet Charley Carliè, med många olika cirkusar som voltigeryttare runt om i Europa, och var även då och då på besök i Norrbotten. Han var anställd hos bland annat Circus Scott, Schreiber och vid fransk cirkus med gästspel i Nordafrika. Olsson blev även erbjuden engagemang vid den ryska cirkusen men tackade dock nej. Han var även en tid engagerad vid Gröna Lunds tivoli i Stockholm.
Under 1930-talet reste Hjalmar Olsson genom Sverige och gjorde reklam för Karlsson klister. På en reklamkärra, dragen av åsnan Peppo, dök han upp på många platser i Norrbotten. Klistret uppfanns för övrigt av skomakaren Axel Karlsson som emigrerade från Sverige till USA på 1920-talet. Karlsson sålde sedan produkten vidare till en en annan svensk och återvände så småningom till Sverige.
Vem minns inte den reklamslogan som togs fram för klisterprodukten: "Alla använda Karlssons Klister utom jag, ty jag är en åsna"
Åsna anspelade på det gamla talesättet "dum som en åsna".
Vad många dock inte vet var att Hjalmar Olsson också ägnade en stor del av sin tid åt Röda korset. Efter krigsslutet 1945 fanns han i Berlin i hjälparbete. Bland annat för att hjälpa utsatta människor. Olsson hade då kontakt med bland annat Folke Bernadotte. Han framstod som ett föredöme och belönades senaremed Röda korsets stora silvermedalj.
Dresserad att kasta av
I en tidningsintervju i slutet av 1950-talet berättade Hjalmar Olsson om sitt cirkusliv.
- Jag står på två hästar och så rusar femton hästar under mig. Jag tar upp cigaretter, skjuter och lever. Desto större och vildare hästar, desto lättare är det att rida.
Han erinrade sig då att stallmästaren en gång fick order att ge honom den vackraste med jävligaste hästen, som var omöjlig att rida.
- Jag visste inte på kvällen när den fördes in, men alla artister, stallpojkar och tältpojkar hade infunnit sig. Är det då så konstigt att jag rider denna kväll tänkte jag. Men det var en bockhäst som hade dresserats att kasta av. Det var äkta cirkus skall jag säga, han fick inte av mig, för jag upptäckte ju snart skojet. Ack vad mina kamrater skrattade. Nästa dag var hästen inriden som om den gått i voltige hela tiden. Jag gjorde både indian- och kosackvoltiger, omtalade han då.
Olsson hade en tid väldens minsta häst i sin ägo. Den hade han i med sig i bilen vart han än for.
- Man fäster sig så vid djur. Skaffa er aldrig några, var uppmaningen från Olssons pojke i Roknäs till tidningsläsarna.