I ett rött hus med utsikt över Pjeskersjön bor Viveka och Per Lindqvist. Viveka är ordförande i Arvidsjaurs Husmodersförening som har 45 medlemmar. De syns sällan, och få vet vad de egentligen gör. Men Viveka tror att föreningen är viktig i samhället.
- Alla tror att vi är tanter som bara träffas för att sticka, men så är det ju inte alls.
Tanten hyllas
I dag hyllas tanten i böcker och bloggar, och har allt mer kommit att bli en symbol för en slagkraftig kvinna som reder sig själv, snarare än en sur gammal gumma. Och husmodersföreningen har aldrig bestått av några sura gummor, utan just av starka kvinnor. Enligt Norrbottens Husmodersförbund ska de verka, samverka och påverka. I Arvidsjaur har de funnits sedan 1938. Då samlade till exempel in pengar för att kunna betala och äga en ko. I praktiken tillhörde kossan en bonde som haft det svårt ekonomiskt, och samarbetet var alltså ett slags leasingavtal för att kossan inte skulle bli utmätt och tillfalla staten.
En gång i månaden
I dag träffas föreningens medlemmar en gång i månaden för att lyssna på föreläsningar, diskutera politik, planera kongresser och umgås. Och allt arbete är ideellt.
- Vi försöker påverka samhället. Till exempel skriver vi ofta motioner, berättar Viveka.
Men att så många fortfarande förknippar föreningen med den gamla synen på tanter och vad sådana sysslar med, gör det svårt att värva nya och yngre medlemmar. Något som Viveka hoppas kunna lösa.
- Vi kan locka med bakning, intresset för hembakat är ju stort. Föra tillbaka tanten på dagordningen och agitera för henne helt enkelt.
Den moderna tanten kan alltså både baka, laga mat och förändra samhället. Och det är en sådan tant som passar i Husmodersföreningen. Oavsett ålder.