Min kära svärfar Yngve Öhman lämnade oss den 10 september 2016. Två dagar innan han insjuknade var han hos mig och sin dotter på söndagsmiddagen. Han var så nöjd med livet och kände sig pigg. Han berömde sin dotters mat som hon lagat till honom under de senaste åren.”Du jääär såå gooo mat,” sa han ideligen.
Jag fick lära känna denna härliga personlighet för 14 år sedan, tack vare att jag blev ihop med hans dotter Karin. 2004 blev han änkeman då svärmor Irma somnade in på Bergets äldreboende. Yngves stora intresse var ishockey och Skellefteå AIK var hans lag. Han missade sällan en match på tv när de spelade.
Han fick flytta till en trygghetslägenhet på Öjagården i september i fjol och jag var lite bekymrade över hur han skulle ta en flytt från centrala stan ut till Öjebyn. Han som var så van att gå med sin rollator i city och hälsa på var och varannan. Han som var så social och tjenis med allt och alla. Men han trivdes på sitt nya boende på Öjagården. Jag frågade om han ville flytta tillbaka in till stan. ”Aldrig, jag trivs så bra här i Pite gamla stad”, sa han alltid. Han fick många nya vänner där på Öjagården.
Jag skämtade med honom när jag var på besök och sa ”Hur står det till med Patron Öhman i dag?” Det var han själv som titulerade sig med Patron. ”Patron in”, sa han oftast. ”Hur är det med direktören då?”, sa han och syftade på mig.
Men tillslut blev det patron ut för denna härliga och sociala person som har gett mig så många fina stunder under dessa år som jag fått lära känna honom.
Vila i frid svärfar.