Jag förstår"... så lätt vi hasplar ur oss de orden. Vi vill vara empatiska och medkännande och visa att vi "förstår". Vi tror att vi gör det men i själva verket har vi ingen aning. En vän till mig som förlorade sin man, var i djup sorg och kände sig ensammast i världen. Jag sa att "jag förstår" ... Då påpekade hon för mig, att "du förstår ingenting". Nej, det hade hon rätt i. Men jag försökte föreställa mig hennes situation. Det räckte nog ändå inte ända fram.
Det finns många tillfällen i livet då vi i ren välvilja möter våra medmänniskor med "jag förstår". I stället kanske man skulle säga att "jag hör vad du säger och jag vill gärna att du säger hur jag kan hjälpa dig". Man visar att man finns och är öppen för att lyssna och finnas med - utan att helt kunna förstå djupet.
"Vissa saker ska upplevas för att kunna förstås"...