I ansiktets djupa fåror
av livets skiftande gång
fanns glädjen i ett par ögon
och munnen var full av sång
Ur munnen föll tänkta orden
formade en sen vardagskväll
poetiskt mjuka och varma
från själen så underbart säll
Rösten var sprucket knarrig
men känslan var ren och klar
visdomens ord gav näring
till törstande utan att ge svar