Hon sitter vid sitt fönster, dagarna långa.
Sitter där och tänker, för minnena är många.
Dagar som har gått, och som hastigt flytt,
hon tänker tillbaka, på saker som särskilt betytt.
Vid sitt slitna köksbord vid en blommig gardin,
sitter hon väntande i en klänning så röd och fin.
Det grånande huvudet hon sänker i stilla bön,
knäpper sina ådriga händer, väntande på sin
himmelska lön.