Vid Höträskets strand
Förundrad blickade jag ut över det spegelblanka vattnet
som låg där alldeles kav lugnt.
Endast när gammelgäddan plaskade till bröts tystnaden.
Den ville förmodligen berätta
om sin närvaro.
Trollsländan som flög förbi på sin
vanliga morgonrunda hälsade mig
med ett glatt gomorron.
Dess konstruktion påminner mest om
en helikopter, dock utan navigationssystem.
Flugan som landade på min vänstra axel viskade nåt i mitt öra,
men innan jag hann uppfatta vad, så flög den sin väg.
Så svepte en vänlig vind genom luften
och snuddade varligt min ena kind.
I samma stund bugade sig trädkronorna
som av vördnad inför den
blomstrande naturen med allt sitt innehåll.
En hunds gälla skällande längre bort
fick mig att återvända till verkligheten.
Nog är det skönt ibland när klockan tappat sina visare.
Så jobbar vi med nyheter