Domsöndagen: Kristi återkomst
Jag målade upp bilden för två av mina kollegor i veckan. Vår lärare hade ett möte och vi mellanstadieelever lämnades med några uppgifter samt med uppdraget att ta ansvar för varandra och lektionspasset. Det gick inte bra. Det blev vattenkrig och hade man haft en decibelmätare hade den varit i topp. När så Domens dag kom – vilket var påföljande dag – fick alla kvarsittning till hela klassens protester. En liten präktig gosse stämmer dock upp: ”Om vi alla tänker efter så hade vi nog alla ett ansvar i detta!” Jag skrattade så det kom tårar när jag återberättade händelsen för mina kollegor.
Men så inser jag risken att jag fortfarande är denna präktige gosse när jag tänker kring detta liv och vårt ansvar för oss själva, varandra och den här jorden: ”Om vi alla tänker efter, så har vi nog alla ansvar i detta!” Jag tror vi har ansvar för livet! Och i ärlighetens namn misslyckas jag rätt ofta. Jag strävar efter att älska, men livet går sönder, skapelsen förstörs och kärleken är inte alltid det som får råda.
När den så kommer domens dag, om det är imorgon eller någon annan dag känner jag mig trygg i att ”läraren” som ska förkunna domen är den Gud som gått med dig och mig genom livet. Som blivit människa, delat våra villkor, älskat, levt, dött och blivit levande igen för att du och jag ska få vara tillsammans med Gud. Inte bara nu utan all tid.
Så blir min bön: Jesus jag väntar som kristna före mig att du ska komma tillbaka. Hur det blir har jag ingen aning om. Hjälp mig att ta ansvar för mitt liv, den här världen och de människor jag möter.
Amen.