Sverige har varit en nation som byggt på kristna värderingar i 1000 år. Bibeln som översattes av Gustav Wasa blev ett statligt dokument. Senare utgåvor har stadfästs av konung och nu senast av regeringen. De kristna väckelserörelserna som växte fram under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet, var med och skapade grunden till det välstånd vi har i Sverige idag. Bygder med stark frikyrklighet, exempelvis i Småland, upplevde ökad företagsamhet och minskad arbetslöshet. Detta håller i sig fortfarande.
Men jag undrar faktiskt, vart går vår Herre? För det har ju förändrats mycket bara på de senaste tjugo åren. Då menar jag kyrkobesökarna. Traditionerna finns kvar, som de sjuarmade ljusstakarna, Lucia och på vissa dagis finns julkrubborna. Men inte avslutningarna från skolorna.
Men många säger att Sverige har blivit sekulariserat. Arvet tydliggör hur vi tänker och talar. Vilka värderingar vi har och vad vi väljer att göra. Vad som är rätt eller fel.
Men går vi emot ett land där kyrkorna får mindre och mindre del av vårt liv.
Det kanske blir så att vi bara väljer kyrkan när vi slutar vårt jordeliv.
I dag vore det en adekvat del religionen att ha en klagomur, en slags biktning.
Där vi på något sätt kunde få ur oss den vrede och missmod som genomsyrar samhället i dag. Det viktigaste är att man vet vilken väg man ska ta, för alla har vi ett val, även om inte alla tar den smala vägen.