En kylig eftermiddag öppnades vår dörr.
In kom en älskad vän med sol och ljus.
Fast längesen det var vi mötts det var precis som förr, och vänskapsvärme spreds uti vårt hus.
Vår ungdom har försvunnit och rynkorna är fler, vår mesta kraft förrunnit och vi knäar lite mer.
Fingrarna är svaga, kan inte hålla kvar en penna lika stadigt.
Den darrar och den far!
Men armarna kan krama och ögonen kan le, för hjärtat är detsamma, kan vänskap, kärlek ge.
Så tröstar vänskap livet ut. En sann vän finns till livets slut!