Valle Hedenström

Två veckor har gått sedan pappa, Valle Hedenström fick somna in i kretsen av sina nära och kära. Pappa hade en önskan att få dö hemma och det känns bra att vi kunde ge honom den möjligheten. Något som varit möjligt tack vare det stöd vi fick av hemsjukvården.
Pappa var en vänlig och omtänksam person som i alla lägen tänkte mer på andra än sig själv. Han var ganska lågmäld som person men med en stor portion humor och glimt i ögat.
Han har hela sitt yrkesliv på sjön, ett arbete som fört honom över stora delar av jorden och gett honom perspektiv på livet. Han var en lugn och trygg person, med ett tålamod som är få förunnat.
Pappa gillade att ha projekt som skulle göras, var det inte altanräcken som skulle målas, så var det något rum som behövde tapeteras eller målas. Och han ställde gärna upp och hjälpte till om någon behövde ett handtag.
På Åland, närmare bestämt i Hulta, hade han sitt lilla paradis, dit han åkte så ofta han kunde.
Efter det att han blev pensionär för 12 år sedan, har han och Ingrid gjort många bilresor dit. Ibland kunde jag förundras över att han inte tröttnade på att köra, men för en man med hans tålamod var det ingen sak.
Vid stugan fanns det alltid något att göra och många är turerna när han och Ingrid åkte ut för att "rycka strömming" eller begav sig till skogen för att plocka bär eller kantareller. Alla var välkomna till stugan och han gillade att grilla en köttbit och tillsammans äta och prata.
Att han inte finns tillsammans med oss längre känns ofattbart, men de fina minnen han lämnar efter sig kommer att hjälpa oss genom sorgen och saknaden.