Jag är helt säker, jag la ju saken precis där för att minnas. Vem har nu varit och flyttat på den? Irritationen stiger och tankarna blir för heta för att kunna sorteras. Hur kan något bara försvinna ...
På något konstigt sätt så brukar det lösa sig om man bara tar det lugnt, backar tillbaka i tiden och tänker efter en extra gång. Plötsligt blir allt glasklart och det sökta återfinns med lätthet.
Med raska steg går jag för att hämta något och på vägen kommer ett "störningsmoment" i form av något jag ser eller hör. Då inträffar fenomenet, att det egentliga ärendet är borta ur tanken. Vad skulle jag göra? Det finns bara en utväg och det är att återgå till ursprungsstället och börja om igen. Med åren kommer fler och fler tillfällen, då minnet spelar ett spratt och ställer till viss oreda i tillvaron.
"Att minnas är svårare med åren. Att glömma är desto lättare."