24 efter Trefaldighet: Den yttersta tiden
Hur ser framtiden ut? Vad ska vi tro om vår egen och denna världens framtid? Lärjungarna frågade Jesus: ”Vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?” De var inte ensamma om att fundera över framtiden. Och det är inte direkt en munter bild Jesus tecknar. Den handlar om krig, hungersnöd och jordbävningar. Det handlar om kärlekslöshet och hat.
Och den här beskrivningen har tillämpats i varje tid i kristenhetens historia. En skulle kunna ägna sin tid åt att söka tecken i tiden som bekräftar Jesu ord om att just nu, november 2018, är den yttersta tiden – allt pekar på det. Det räcker att slå upp en dagstidning. En skulle också kunna ”avfärda” denna beskrivning med orden: ”Ja, så bedrövlig har mänskligheten alltid varit. Det ser vi genom hela historien.” Och sedan nöja sig med att konstatera detta.
Jag tror, att vara kristen handlar om att både se nöden och möjligheterna. Att vara beredd på både min egen och den här världens död. Men att också söka tecken i tiden på Guds närvaro. Att peka på Gud, på kärleken där kärlekslöshet råder. Att vara kristen i (den yttersta) tiden är att tro att Gud omsluter allt och alla med sin kärlek och sin nåd. Det skapar inte fruktan och förtvivlan. Det ger vila och hopp!
Så blir min bön: Gud hjälp mig att leva i tiden och vila i att Du som är början och slutet har allt i din hand. Amen