Utvisningshotad fick konstnärlig frihet i Piteå

Tavlan hängde under många år i polisens lokaler vid Rådhustorget och kom sedan till polishuset på Uddmansgatan 2. Där hängde den i lunchrummet på bottenvåningen åren 1965-2009. Vid den flyttpolisen nyligen gjorde till lokalerna i brandstationen betraktades tavlan som ett "överskott" och kunde, om det velat sig illa, ha skattats åt förgängelsen.
Ett par uppmärksamma polismän, vilka tidigare fått delar av tavlans historia sig till livs, hörde av sig till Göte Johansson, Sjulsmark. Han var med på den tid tavlan målades och tjänstgjorde vid polisstationen vid Rådhustorget. Johansson tog på sig att reda ut historien bakom verket.
Göte Johansson i sin tur kontaktade en kollega från den tiden, i dag 88-årige Einar Berglund. Tillsammans har de sedan dokumenterat alla intressanta detaljer kring tavlan och dess tillkomst. Informationen har nu fästs bakom konstverket, vilket också fått en plats i lunchrummet som finns i brandstationsbyggnaden, som numera även inrymmer polisstationen.
Det är åtskilliga timmar av dokumentation Johansson ägnat sig åt för att få fram så mycket som möjligt kring tavlans historia. En berättelse han sedan jämfört med de minnesbilder som Einar Berglund har. Berglund började för övrigt sin polistjänstgöring 1944 i Piteå.
Dolde polismössan
Konstateras kan att konstnären, en finländsk medborgare, från sin arrest fångade interiören i polisstationen, men att polisman Birger Jonsson senare tog fram målarpenseln och gjorde en liten korrigering. Men han använde inte tillräckligt med färg för att dölja det som fanns under.
I motivet fanns en hylla på vilken polisman Ernst Grahns mössa placerats. På den tiden hade polismössan ett emblem vilket kunde misstas som en nazistisk symbol. Något som Birger Jonsson inte gillade. Han tog helt sonika fram penseln, blandade ihop en någorlunda rätt färgnyans och såg till att Grahns polismössa "försvann" under ett lager färg.
Birger Jonsson, född 1909 i Stockholm, var en polisman med stil. "Marskalken" kallades han ibland, av någon okänd anledning. Möjligen för sin resliga och något "majestätiska" hållning. Han omkom i en drunkningsolycka 1969 vid Renöhamn, bara en kort tid före sin 60-årsdag och efterlämnade två barn efter ett äktenskap som upphörde 1950.
Äldre Pitebor drar sig säkert till minnes att Birger Jonsson var den som alltid gick i spetsen för ordningsmakten när första majdemonstrationerna ägde rum i Piteå. Han gick hela den långa marschvägen från Munksund och gjorde inte som senare kollegor, anslöt vid Klubbgärdet. Jonsson var oklanderligt regementsenligt klädd och försedd med sabel vilken senare kollegor ändrade till batong.
Utvisningsärende
Det är åtskilliga timmar som Göte Johansson lagt ned på dokumentationen, kompletterad med uppgifter från minnesgode polismannen Einar Berglund, Piteå.
Göte Johansson har därvid vaskat fram uppgifter att utlänningskommissionen i Stockholm år 1946 begärt att en medellös finländsk man skulle omhändertas och utvisas från Sverige.
-En känslig fråga efter freden 1945. Den finländske mannen med efternamnet Outakka blev kvar på polisstationen i Piteå i 14 dagar, innan beslutet verkställdes. Transporten utfördes av polismännen Einar Berglund och Artur Nordberg, berättar Göte Johansson.
Under tiden i Piteå målade finländaren tavlan på duk.
-Han satt i cellkorridoren och målade in mot den gamla vaktlokalen. Solljuset kommer in genom fönstret i arresten, påpekar Johansson vidare.
Efter 1946 var gamla vaktlokalen förhörsrum, fikarum, arrestintag och omklädningsrum för bland annat tjänstgörande poliser.
Drack hårvatten
Tavlan är detaljrik. Där ses det stora dubbla skrivbordet med skinninläggning i mitten, mörkbruna sammetsgardiner för det stora fönstret.
-Solljuset faller in och ger skuggor från det lilla fönstret i arresten. Genom fönstret syns före detta Bergströms järnhandeln på torget, påpekar Göte Johansson.
På vänster sida om ingången, från farstun, finns ett mindre skrivbord, Där låg skärmmössan med det stora gamla polismärket, vilket av många poliser uppfattades ha alltför stora likheter med ett nazimärke vilket föranledde att den målades över. Av någon anledning har även skrivbordets högra ben förbättrats med färg.
Under skrivbordet ses en kaffekorg. Den tillhörde kafé Centrum på torget.
-Under tiden som Outakka var tagen i förvar, i väntan på utvisning, hade han ganska stor frihet. Han fick själv gå och fika hos kafé Centrum och besöka affären Resia intill, där han inhandlade hårvatten som han sedan drack.
På dagarna satt han i källaren under polisstationen, med ingång från gaveln. Där rengjorde han cyklar för att fördriva tiden. Polisvakt höll koll på honom genom besök och en titt ut genom fönstret, avslutar Göte Johansson.